Som väntat beslöt miljöpartiets kongress i helgen med stor majoritet att partiet ska hålla en medlemsomröstning om det går att backa från kravet på EU-utträde. Detta tillsammans med att den tidigare budgetförhandlaren, den pragmatiske Lennart Olsen, valdes in i partistyrelsen, visar att miljöpartiet tycker att regeringsduglighet är klart viktigare än förut.
Samtidigt finns det, som statsvetaren Katarina Barrling Hermansson som forskat i olika partikulturer påpekat, något "stressat" över miljöpartiet. Man vill ta varje chans att påverka, för att motivera sin existens strax över fyraprocentspärren, men sällan med någon betryggande marginal ovanför den. Måhända är detta vi ser i de senaste utspelen i författningsfrågan och om en sammanslagning av a-kassa och sjukpeng. Men var finns de tydliga och nödvändiga profileringarna i klimatfrågan?
Kan det bero på att, som man kunde läsa i går i Svenska Dagbladet, miljöpartiet avser att satsa på att skaffa sig fler väljare i storstäderna? Man kan ju undra om det går att byta ut en röst från raggig men visionär skogsmulle mot två nya röster från storstadsbrats, som börjat fundera på att sälja SUV: en. För centern har knappast fått mer än en handfull nya väljare netto på att byta skepnad till liberal Stureplanscenter.
Med tanke på miljöpartiets regeringsduglighet är det förmodligen bra att skillnaderna till de andra partierna minskar. Men man kan ändå undra hur klokt det är, med tanke på att motsättningarna i klimatfrågan just nu skärps. Med ett kraftigt stigande oljepris, som är på väg mot hiskeliga 125 dollar per fat, kan politikerna inte – så mycket länge till – ducka för kärnfrågorna, och nöja sig med plåsterlappar på problemen, typ "miljöbilar", drivna med etanol.
Däremot finns det ingen större beredskap i något av de svenska partierna, att hantera de verkligt stora ingrepp, som väntar, t ex att stoppa långväga lastbilstransporter.
På kongressen i Östersund försökte språkröret Maria Wetterstrand ingjuta mod i de egna, med att påminna om De Grönas ärorika förflutna, att man fram till nu legat steget före de andra partierna, med trängselskatt och annat. Men nu måste man ta några steg till, och de
stegen uteblev i hennes tal.
Miljöpartiets ambitioner att öka sin röstandel i storstädena, går knappast att förena med att lägga konkreta, impopulära förslag om att storstäderna måste byggas om, och att vår konsumism och livsstil i grunden måste förändras. Och om miljöpartiet inte riktigt vågar, var ska de klimatfrustrerade väljarna då lägga sin röst?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
