Ledare Striden om a-kassan tätnar. Höjningen som gjordes i våras måste permanentas. Men det gäller också att skapa ett system som stimulerar arbetstagare att bli medlemmar. Det gör inte nödvändigtvis de temporära förbättringarna.
Den 8 april antog riksdagen en proposition som regeringen tagit fram tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna om att temporärt förbättra det ekonomiska stödet till arbetslösa under pandemin. Den högsta nivån i den allmänna försäkringen, som även den som inte är medlem i en a-kassa har rätt till, höjdes från 365 till 510 kronor per dag för den som arbetat heltid. I motsvarande grad höjdes ersättningen för den som arbetat deltid.
För den som varit medlem i a-kassan och kvalificerat sig för en ersättning baserad på inkomst höjdes takbeloppet från 910 till 1200 kronor för de första 100 dagarna av arbetslöshet. Även kvalifikationskraven ändrades, för att kunna få en inkomstgrundad ersättning räckte det med att ha varit medlem i a-kassan i 3 månader istället för de tidigare 12. Kraven på hur länge man skulle ha arbetat för att få rätt till a-kassa luckrades också upp.
Den höjda nivån och de nya reglerna gäller för perioden den 13 april 2020 till 3 januari 2021. Frågan är vad som nu kommer att hända med a-kassan.
Problemet är att möjligheten att få del av a-kassan redan efter tre månaders medlemskap på sikt minskar incitamentet att bli medlem.
Vi närmar oss årsskiftet och budgetförhandlingar pågår. Liberalerna har deklarerat att förbättringarna inte bör permanentas. Centern uttrycker samma sak, men i mer försiktiga ordalag. De två partierna menar att Sverige måste bryta upp från »bidragslinjen«, vilket underförstått betyder att en höjd a-kassenivå leder till att arbetslösa föredrar att vara arbetslösa framför att ta ett jobb.
Fakta talar dock i motsatt riktning. I pandemins kölvatten har antalet arbetslösa ökat till drygt en halv miljon. Över hälften är långtidsarbetslösa och saknar för det mesta ersättning från a-kassan. En förbättrad a-kassa kan omöjligen påverka deras vilja att ta ett arbete. Enligt Arbetsförmedlingens prognos kommer dessutom arbetslösheten att fortsätta öka. Hur gärna människor än kommer att vilja arbeta kommer jobben inte att räcka. Då hjälper det föga att hota arbetslösa med lägre ersättning.
Den som synar Liberalernas och Centerns kort hittar inga logiska argument utan enbart en blek kopia av moderat retorik, men åtminstone när det gäller Centern går det att ana att det snarast handlar om förhandlingstaktik. Att döma av hur Annie Lööf uttryckte sig i SVT:s program Agenda kan partiet förmodligen tänka sig en fortsatt förstärkt a-kassa under förutsättning att partiet får igenom något annat.
Notabelt är för övrigt att Centern i andra sammanhang förordat en »dansk modell«, där är a-kassan högre än i Sverige men anställningstryggheten sämre. Det borde förpliktiga att förbättra a-kassan. Eller är Centern bara ute efter ena halvan av den danska modellen, det vill säga en försämrad anställningstrygghet?
Men även om arbetsmarknadsminister Eva Nordmark skulle få med sig Centern och kanske till sista också Liberalerna betyder inte det att frågan om a-kassan blir en enkel nöt att knäcka. Frågan om a-kassan rymmer många dimensioner och handlar om mer än att behålla eller ännu hellre förstärka de nuvarande nivåerna. I själva verket har pandemin och den snabbt ökande arbetslösheten satt strålkastarljuset på systemets brister.
Efter att Reinfeldts regering kraftigt höjde avgifterna till a-kassan under 2007-2008 minskade antalet medlemmar med en halv miljon. Därefter har visserligen antalet ökat, men arbetsmarknaden har vuxit vilket betyder att andelen arbetstagare som är medlemmar i a-kassan har fortsatt att krympa. Idag står en tredjedel av landets arbetstagare utanför a-kassan. Att ändra kvalifikationskraven blev nödvändigt under pandemin. Särskilt i branscher som drabbats hårt av pandemin anslöt sig många till a-kassan.
Problemet är att möjligheten att få del av a-kassan redan efter tre månaders medlemskap på sikt minskar incitamentet att bli medlem. En arbetstagare kan bildligt uttryckt vänta med att ta försäkringen till huset har börjat brinna. Ännu mer minskar incitamentet om glappet mellan nivån i den allmänna försäkringen och taket i a-kassans inkomstförsäkring krymper. Då får vi ett system som liknar idén om en basinkomst. Det innebär ett lågt gemensamt skydd istället för ett skydd för bortfall av inkomst. Vid arbetslöshet skulle fler än idag falla djupt.Konsekvensen skulle bli ökad otrygghet för stora grupper av arbetstagare.
Frågan om a-kassans utformning kan formuleras som ett dilemma: Lägre krav på hur länge en person ska ha varit medlem i a-kassan får att få rätt till ersättning baserad på inkomst ökar möjligheten att snabbt få skydd för den som idag står utanför a-kassan. Samtidigt, som nämnts ovan, undermineras viljan att att ansluta sig till a-kassan.
Förmodligen skulle fler hoppa ut och in i a-kassan beroende på om det egna jobbet är hotat. Det skulle ofrånkomligen leda till att andelen som är medlemmar i a-kassan blir ännu lägre. Fortsättningen på en sådan utveckling är given: Till sist går det inte att stå emot kravet på en obligatorisk a-kassa. Då skulle Sverige överge kopplingen mellan a-kassan och facklig organisering. Det skulle pressa ner den fackliga organisationsgraden. Ytterst skulle den svenska modellen knaka i fogarna.
Ännu finns möjlighet att möta detta hot. En sådan strategi måste bygga på ett regelverk som stimulerar fler att gå med i a-kassan. På denna punkt har den a-kasseutredning som kom i början av sommaren en viktig poäng. Ersättningen till a-kassan bör trappas upp efter hur länge en person varit medlem i a-kassan och ge full ersättning först efter 12 månaders medlemskap.
För att få fler i de breda skikten av arbetstagare att ansluta sig krävs också att takbeloppet höjs, ett krav som inte minst TCO driver med eftertryck. Även inräknat den senaste höjningen har taket urholkats över tid.
Det är också nödvändigt att se över a-kassornas struktur. Nya indelningar skulle kunna få a-kassorna att bättre nå arbetstagare i branscher där många står utanför. Särskilt viktigt är att få fler med tillfälliga och otrygga jobb att ansluta sig. Det måste också bli enklare att nå de krav på arbetande timmar och perioder som krävs för att bli berättigad till ersättning.
Åtgärderna brådskar. Pandemin har satt fingret på blottor i systemet. Om a-kassesystemet skjuts i sank kommer konsekvenserna att bli minst lika stora som de skulle bli av en försämrad arbetsrätt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
