debatt Problemen inom spårtrafiken är strukturella och inbyggda i systemet. Alla operatörer har lika ivrigt hetsat att lägga det lägsta anbudet och kämpar för att hålla nere kostnaderna, skriver Karin Åkersten från Seko.
Det är med en prägel av mörka rubriker de fackligt anslutna inom spårtrafiken lämnar 2021 bakom sig. Under december 2021 har SJ ställt in trettio tåg dagligen medan var sjätte avgång är inställd hos MTR Mälartåg sedan trafiken togs över från SJ den 12 december.
Seko Pendelklubben, som bland annat organiserar tåg- och stationsvärdar på pendeln i Stockholm, annonserar i massmedia för skadeståndspengar de fått ut i tvister med arbetsgivaren MTR Pendeltågen. Detta för att väcka allmänhetens intresse kring de många försämringar som ägt rum på arbetsplatsen, grundade i ett allt för lågt bud i upphandlingen. I synnerhet handlar det om SLs beslut att ersätta tågvärdarna med kameror och därmed ta bort en hel yrkesgrupp som idag ansvarar för säkerhet såväl som resandekontakt ombord.
Kvalitet måste väga tyngre än pris i upphandlingar
Besvikelsen, misstron och oviljan att ställa upp för arbetsgivarna sprider sig bland landets järnvägspersonal, men dagens kaosartade situation handlar om så mycket mer än ett slocknat förtroende. I berättelse efter berättelse från våra medlemmar och förtroendevalda ser vi hur operatörers nya, moderna planeringssystem med syfte att, som det heter, ”optimera scheman” snarare slår bakut. Kortare återhämtning både i och mellan passen, personal som hamnar på fel ställe så tåg måste ställas in och element som att fordon ska in och ut ur depåer för att bli klara för trafik har ”glömts” läggas in i arbetspassen.
För personalen på SJ är det snarare regel än undantag att inte få veta sina arbetstider förrän dagen innan. Klockan 15 på måndagen vet du inte om du börjar 03.22 eller 22.47 på tisdagen. Det är knappast en chock att tågvärdar och lokförare under sådana förhållanden blir sjuka, deprimerade eller rent av säger upp sig. Saker så simpla som veta vilka dagar du kan hämta barnen på förskolan eller att planera in en fritidsaktivitet har blivit omöjliga för många av de SJ-anställda.
Efter snart två år av restriktioner har de flesta av oss lärt oss leva med pandemin. För trafikhuvudmän och operatörer verkar däremot anpassningen svårare. Slimmade organisationer med knappa resurser och minimal beredskap slår mot och tär på personalen. Detta är tydligare nu än någonsin. Personal som jobbar övertid är både billigare och flexiblare än att anställa fler. En ständig underbemanning har satts i system. Vid hastigt stigande sjuktal och VAB står organisationerna handfallna. Trots att frikostiga ersättningar erbjuds vägrar personalen ställa upp och arbeta övertid. Orken och viljan är slut.
Något är riktigt sjukt inom spårtrafiken och det handlar inte om en enskild operatör. MTR-koncernenen breder ut sig allt mer och sköter idag driften av 52 procent av all spårbunden trafik i Sverige. Nog är det anmärkningsvärt att bolag som till en övervägande del ägs av kinesiska staten kunnat få ett sådant fäste i Sverige, men det är inte där problemet i huvudsak ligger.
Problemen är strukturella och inbyggda i systemet. Vi ser samma problematik hos alla operatörer, oavsett om aktieägarna är kineser, svenskar, fransmän, spanjorer eller nationalstater. Alla har de lika ivrigt hetsat att lägga det lägsta anbudet då trafik upphandlats och alla kämpar de för att hålla nere på kostnaderna.
Snart går vi in i valåret 2022. Sekos medlemmar kan visa facit för hur en avreglerad bransch ser ut. Det är ingen vacker syn. Vi kommer kräva svar på tal från de politiker som tagit de beslut som lett oss från en sektor som en gång tillhörde oss alla till att vrida upp personalen till den grad att många inte orkar längre.
På Sekos förbundskongress tidigare i år var budskapet från ombuden tydligt: vi vill se en spårtrafik i egen regi. Hur sjuka, stressade, frustrerade, rädda och deprimerade ska våra medlemmar bli innan denna galenskap får ett stopp? Vilka politiker kommer lyssna på oss, ge pålitliga svar och trovärdigt beskriva hur det som brustit ska åtgärdas i nästa års valrörelse?
För oss inom Seko handlar det om att säkra personaltätheten och inte dra ner mer på ombordpersonalen. Det handlar om att kvalitet måste väga tyngre än pris i upphandlingar och att eventuella vinster som görs inom kollektivtrafiken oavkortat ska gå tillbaka till verksamheterna. Trafik i egen regi är något vi kommer fortsätta lyfta tills vi ser klara bevis på att även upphandlad verksamhet sätter personalens välmående, hälsa, utbildning och arbetstider i fokus. Fram till dess kommer vi resa oss mot varje uppstyckning av verksamheten, varje ny länk i kedjan av entreprenörer.
Valåret börjar nu. Upp till bevis.
Karin Åkersten är för ordförande Seko Stockholm och lokförare på Roslagsbanan
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
