Strunta inte i brotten mot äldre  

ledare Den explosionsartade ökningen av äldrebrott hör hemma på regeringens att-göra-lista precis lika mycket som rån mot unga.

Över hela landet opererar ligor av falska poliser, falska hantverkare, falska banktjänstemän, med flera, och berövar gamla människor besparingar, minnen – och inte minst livskvalitet.

»Allt var borta, alla smycken och det hon hade sparat. Det är en form av våldtäkt, säger Magdalena Hansson«, vars 95-åriga mamma rånades för andra gången i sitt hem i Malmö (SvD 2020-01-09).

I Brå-rapporten Brott mot äldre vittnar utsatta om hur de passiviseras och förminskas efter att tidigare ha levt självständiga liv. Deras skador är svårläkta och de litar inte längre på någon.

Brotten är allvarliga men berör förhållandevis få, skrev Brottsförebyggande rådet 2018.

Men efter en mer rättvisande kodning av anmälningarna blir ökningen dramatisk. Jämfört med 2008 har antalet blivit 30 gånger större. Jämfört med 2018 är det en fyrdubbling från 4815 till 20 916, skriver Kommunalarbetaren. Och även i dessa siffror gömmer sig ett mörkertal, enligt Lotta Mauritzson, brottsförebyggare vid Polisens Nationella bedrägericenter (NBC).

Tyvärr har äldre, även enligt internationella jämförelser, lägre status i Sverige än i många andra länder.

Den som lurats i samband med ett bedrägeri skäms och tar på sig skulden, fast det är banker och myndigheter som borde ta ansvar. De minst kunniga om digitalisering är också de sämst skyddade.

Sedan september 2018 klassar polisen bedrägeribrott via telefon som en »nationell särskild händelse», men det har inte fått effekt på den brant stigande kurvan av så kallad social manipulation av äldre. Från december till januari i år har ökningen varit 45 procent, rapporterar TT. 80–100-åringar är lätta offer.

Några starkare opinionsvindar blåser dock inte, varken i medier eller politik.

Anna Dahlberg har helt rätt när hon i Expressen (19 februari ) skriver att ungdomsrånen sliter sönder vårt samhälle. Det är en förfärande utveckling.
Men det är samtidigt märkligt hur litet tryck det är i frågan om den accelererande kriminaliteten som riktar sig mot en betydligt större grupp gamla.

Trots ökningen och de svåra konsekvenserna finns denna kriminalitet tyvärr inte med på regeringens 34 punkter långa att-göra-lista mot den ökande brottsligheten och gängkriminaliteten.

Inte heller i de 100 motioner i äldrefrågor som häromveckan behandlades (och avslogs) i riksdagen fanns frågan adresserad.

Det finns dock, förutom lagskärpningar, en hel del som samhällets aktörer kan göra:

• Striktare säkerhetsrutiner och noggrannare rekrytering i omsorg och hemtjänst.

Detta skulle förbättra både tryggheten för de gamla och arbetsmiljön för den personal som blir oskyldigt misstänkt vid de brott som äldre utsätts för i hemtjänsten.
Att exempelvis inte ha kontroll över hur många som har tillgång till ens nyckel upplevs som väldigt otryggt, skriver Brå.
Kommunalarbetarens granskning av ett 40-tal domar för åldringsbrott i äldreomsorgen visar att nästan hälften av de åtalade har eller haft problem med missbruk, skulder och psykisk ohälsa, vilket tyder på slarv vid anställningen.

• Att kunna kräva utdrag ur belastningsregistret vid anställningar, som inom barnomsorgen, borde vara möjligt även inom äldrevård och omsorg.

Precis som barn är gamla sårbara brottsoffer som riskerar att utnyttjas. Men till skillnad från arbetsgivare i barnomsorgen är detta inte tillåtet idag.

• Riktlinjer och tak för hur många olika anställda från hemtjänsten som får passera en äldres hem.

Det minskar brottsriskerna, menar Brå, liksom att »det vore önskvärt att de äldre kan utveckla någon grad av personlig relation till vårdarna«.
Det är bara att häpna över att det inte är så redan idag!

• Även det digitala samhällets snabba penningrörelser måste bromsas upp för att ge gamla bättre skydd.

Kan bankerna kräva redovisning av alla som vill sätta in kontanter borde det vara lika självklart att reagera och kontrollera när gamla människors konton plötsligt töms på pengar.

• Det borde även övervägas om äldres adresser ska vara så lättåtkomliga.
• Att analysera konsekvenser för brottslighet mot äldre inför varje beslut, även i kommuner, är ett utmärkt förslag, framfört redan 2017 i det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott.

Än syns emellertid inga tydliga spår av en sådan planering, trots att alltfler i Sverige blir riktigt gamla.

Tyvärr har äldre, även enligt internationella jämförelser, lägre status i Sverige än i många andra länder.

20 procent av Sveriges invånare är över 65 år. I riksdagen är den gruppen 1,7 procent, 6 av 349 ledamöter..

Ålderismen slår sina klor i en allt större del av befolkningen, om inget görs. Hur kommer vi tillrätta med den?