"Utförsäljningen är ideologisk!" säger kritiker från vänster, överlyckliga över att äntligen kunna haffa regeringen med fingrarna i en annan syltburk än det vanliga pr-blasket.
"Staten ska inte äga" deklarerade Mats Odell. Sagt och gjort (om än med fördröjningar, skandaler och dyra konsulter). Bort med Telia Sonera, Nordea, SBAB, Vasakronan och OMX. Igår kom beskedet att franska Pernod Ricard köper Vin och Sprit. Absolut Vodka blir franskt. Odell vill använda pengarna till att betala av på statsskulden.
LOs Dan Andersson menar att försäljningen av bolagen i slutändan kommer att innebära ett inkomstbortfall. Aktieinnehaven genererar högre avkastning än vad vi betalar i ränta på statsskulden. På lång sikt kan det röra sig om ett par procent av BNP.
John Kenneth Galbraith sa att "Om du någonsin hör en politiker säga 'jag tänker strikt följa mina principer' då ska du springa och gömma dig." Och det är väl egentligen här problemet ligger: inte i att utförsäljningarna är uttryck för ideologi, utan i att de är uttryck för en ideologisk låsning.
Privat ägande är bra. Statligt ägande är dåligt. Svårare än så är det inte, eller egentligen lite. Borgarna har inga problem med att Stockholmsbörsen ägs av staten i Dubai. Privata företag eller andra stater. Vad som helst men inte den svenska staten!
Låsningen är märklig. Det viktigaste är ju att företag, oavsett om de är privata eller statliga, drivs affärsmässigt. De svenska statliga företagen är välskötta och staten får in flera tiotals miljarder i utdelningar. Globaliseringen ökar dessutom behovet av statligt ägande då det behövs som en motvikt till kvartalskapitalismen ansvarslösa kortsiktighet. Det här gäller främst för de företag som upprätthåller en grundläggande infrastruktur och som äger naturtillgångar.
Statligt ägande förhindrar dessutom att privata storföretag tar ut monopolvinster. Bolåneinstitutet SBAB pressar exempelvis kostnaderna för boendelån. Precis som Håkan A Bengtsson konstaterat är den rimliga frågan snarast: "Vad bör staten göra? Och vad bör vi gemensamt äga och förvalta utifrån det allmännas bästa?"
Ideologiska låsningar hör inte bara borgerligheten till. Länge virrade vänstern runt i vad Marx själv en gång i tiden kallat för "vulgär kommunism": En allt annat uteslutande tonvikt på avskaffandet av det privata ägandet av produktionsmedlen. Förnyarna i det brittiska Labourpartiet strök socialiseringsparagrafen och försökte med blandad framgång återföra socialismen till vad den en gång sagt att den skulle handla om: människan.
Den svenska borgerligheten pratar gärna om förnyelse, det kanske är dags för dem att stryka "privatiseringsparagrafen". Mats Odell försvinner nog på köpet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
