Statsvetaren Bo Rothstein, som filosoferat kring regeringars kvalitet, har en huvudtes. Det är regeringars oväld, opartiskhet, som gör att vi får tillit till varandra i ett samhälle.
Per Albin Hansson formulerade saken i sitt folkhemstal från 1928 som att det goda hemmet inte känner till ”några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”.
Men nog finns det styvbarn i Sverige. En del av dem har varit i rubrikerna de gångna veckorna.
Arbetslösa som får så dålig ersättning att de tvingas till försörjningsstöd. Rädda Barnens rapport om växande barnfattigdomen. Folk som går på lönebidrag, men där arbetsgivare och Arbetsförmedlingen ”glömt” pensionsinbetalningarna. Växande antal hemlösa.
Det karaktäristiska för högern är att den helt saknar empati. En moderatkvinna i Trelleborg påstår att barnfattigdom beror på att föräldrarna prioriterar sig själva på barnens bekostnad. Men framförallt menar hon att fattigdom inte finns hos oss, utan bara i u-länder. Hon har väl missat kön till soppköket vid S:t Claras kyrka i Stockholm.
Och finns det några kelgrisar i Reinfeldts folkhem? Visst. Se på de redan rika i Djursholm, Täby och Saltsjöbaden, som fick ett miljonregn över sig när fastighetskatten gjordes om, medan folk i glesbygd fick högre skatt.
Och se på börsföretagens vd:ar, där de högst avlönade enligt Dagens Nyheter i går fick 69 miljoner, 38 miljoner eller 28 miljoner. En genomsnittlig tjänsteman tjänar 34 500. Det är orimliga löneskillnader.
Vad gör direktörerna av alla lönemiljoner? Det blir ju tjatigt med löjrom till middag varje dag i veckan.
Och en vanlig pensionsålder för börsdirektörer är 60 år, där statsministern antytt 75 år är en lämplig tidpunkt. För vanliga knegare, vill säga.
Rapport som granskat de tjugo största koncernerna i Sverige kunde i helgen berätta att var tredje nolltaxerar eller betalar väldigt lite i skatt, med hjälp av att trixa med förlustavdrag.
Det är upprörande att så få stora svenska företag vill göra rätt för sig. Det är förmodligen lagligt, men är likafullt omoraliskt.
Ett fungerande samhälle bygger på rättigheter och skyldigheter, som gäller för alla. I högerns Sverige jagar man sjuka, men blundar för de rikas excesser.
En regering som så uppenbart har styvbarn och kelgrisar skapar ett samhälle som sakta ruttnar inifrån.
I söndags kväll var Reinfeldts propagandaminister Per Schlingmann oförsiktig nog att i tv-programmet Agenda säga att väljarna ska få avgöra vilket parti som står för den svenska modellen. Alla kan se att det i vart fall inte är Moderaterna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
