Suffragetterna är fortfarande en nödvändighet

Nutidens kamp är inte för rösträtt, det är mot maskulinitetsnormer och kvinnoförtryck.

Ibland kommer man ingenstans om man inte höjer sin röst för att höras. Filmen Sufragette, som har premiär i dag, beskriver den kamp som kvinnorna för 100 år sedan tog för bättre arbetsvillkor, bättre livsvillkor och för att räknas som fullvärdiga demokratiska samhällsmedborgare.

Den offensiva, militanta, rösträttskampen bedrevs av suffragetterna som en reaktion på den stiltje som rådde på området kvinnliga rättigheter. Kampen blev bokstavligt talat inriktad på att ta sin egen och sina medsystrars sak i sina egna händer.

Kvinnorättskampen för 100 år sedan påminner en hel del om de kamper som fortfarande pågår. Kvinnans rösträtt är numera självklar i demokratiska länder. Men många strider återstår, särskilt där de protesterande rösterna har hörts länge, men inte lyssnats på.

En av de viktigaste kvinnorättsfrågorna har aktualiserats, igen, i och med larmrapporterna om kvinnor som ofredas på badhus, i skolor, på musikfestivaler. Ja, på alla platser där det är möjligt verkar det som. Och i alla åldrar.

Barn eller vuxen spelar ingen roll, det räcker med att den vars kropp antastas tillhör det kön, som under hela världshistorien har diskriminerats, utnyttjats och betraktats som för vem som helst att förbruka och äga.

2015 inkom 14 anmälningar om sexuella ofredanden och övergrepp på Eriksdalsbadet, på flickor så unga som tio år. Mörkertalet är förmodligen stort.

Att tro att lösningen på sexuella ofredanden är att separera män och kvinnor i olika pooler är lika befängt som att ge tjejer råd om att klä sig i jeans istället för kjol om de vill undvika en hand innanför trosan under en utomhuskonsert.

Den mängd rapporter om sexuella ofredanden och övergrepp som översvämmat medierna senaste veckan, har inte mötts av förvåning av någon kvinna. Tvärtom är igenkänningen hög. Att utsättas för verbala eller fysiska sexuella trakasserier är katastrofalt nog något många har upplevt.

Och det är män som ger sig på kvinnor.

Ida Östensson från Crossing Borders sa i Aktuellt tidigare i veckan att vi måste våga se att det är män som är problemet, inte små grupper inom den gruppen.

Ett uttalande som har tvingat Östensson att utstå en våg av hot och hat från just män.

Män. Machoideal, maskulinitetsnormer och kvinnoförtryckande strukturer är kulturer som män har att förhålla sig till och måste kämpa mot om något ska förändras.

Tack och lov är kultur är inte något statiskt, kultur är levande och föränderligt, skriver Sofia Mirjamsdotter i en klargörande text, om att kulturer självklart spelar roll för hur människor behandlas.

Suffragetterna kämpade för ett jämställt samhälle och vann den striden. I dag behövs manliga suffragetter som kämpar för att bryta den kvinnoförtryckande manskultur som alltför många män är en del av.

De kan vinna den striden, men de måste anta den först.