Svansen viftar hunden

I en månad har politiker, media och allmänhet andäktigt följt världens börser. Ska det senaste krispaketet få godkänt?  Eller ska politiken få tummen ned? Det är besynnerligt att börsen, som är en del av och medansvarig i den finansiella katastrofen, på något sätt ändå tillmätts en roll som opartisk bedömare.

Vad vi ser är i själva verket en sjuk börs, rädda människor som raglar fram som berusade i porslinsbutiken, oförmögna att säga något intressant om någonting, allra minst om vad olika företag är värda.

Och de stora börsbolagen har självmant underkastat sig marknadens godtycke genom att sätta upp idiotiskt höga avkastningsmål. Ibland 15-20 procent, i en ekonomi som i normala fall växer med tre procent och med en inflation på kanske två procent. Det är en ekvation som inte går ihop, som bara betyder slimmade organisationer, jakt på varje krona och extrem kortsiktighet.

Börsbolagen bör samla sig till gemensamma beslut att sänka de finansiella målen. Det sa den tidigare vice riksbankschefen och chefen för Riksgälden, Thomas Franzen, i en intervju i Svenska Dagbladet/E24 häromdagen. Han menar att börsbolagen alltför höga avkastningskrav, bara blåser på spekulationsekonomin och riskerar att skapa nya finansiella bubblor om några år.

Franzéns förslag är välkommet.  Börsbolagen borde en gång för alla borde visa att de är herrar i eget hus. De skulle behövas en paus från analytiker och experter, som jagar livet och långsiktigheten ur dem. Med John Maynard Keynes ord har företagsamheten blivit "en bubbla på en malström av spekulation", "en biprodukt av det som sker på ett kasino".   

Den stora gåtan är egentligen bara varför börsbolagen så länge accepterat att svansen viftar hunden. Kanske är det för att det finns ett förakt för svaghet i börsens diktatur. Den vd som medger att avkastningen till aktieägarna blir längre, för att han måste investera och förnya sig under några år, är rökt och förpassas snabbt ut ur systemet.  

Franzéns förslag om en frivillig överenskommelse mellan börsbolagen att under några år sänka sina avkastningsmål borde kompletteras med att inställa alla kvartalsrapporter, bara komma med årsbokslut.

Men det går ju inte, då faller ju börsen ännu mer, kanske någon säger. Men vad spelar det för roll? Det bästa för Sverige vore om de mest nervösa börsmäklarna åkte hem med en stor kartong Novalucol och vilade upp sig ett tag. Den tankepaus företagen enats kring kunde användas för att dammsuga de anställda på nya idéer och göra en pigg omstart när avkastningstaket hävs.