Barack Obamas 30 minuters TV-tal som han köpt på bästa sändningstid i de stora amerikanska TV-kanalerna kretsade kring ett antal familjer pressade ekonomiska situation just nu. Men trots den finansiella krisen fanns också en tydlig markering för en långsiktigt klimatpolitik.
Det här är också en fråga som mer markant än andra skiljer demokraten Obama från hans republikanske konkurrent McCain. Medan McCain lutar åt traditionella lösningar på marknadsekonomiskt vis, är Obama mer inne på att bryta med det gamla, något som kräver mer av statliga ingripanden.
För de svenskar som följer valrörelsens sista dagar liknar Obamas tioåriga omställningsplan, som sägs kunna ge 5 miljoner jobb, vad vi brukar kalla "det gröna folkhemmet". För Obama är de nya klimatkraven en möjlighet, medan den för McCain mest är en börda.
Tydligast är skillnaden i synen på kärnkraften. Republikanerna vill ha 45 nya kärnkraftverk, på sikt hundra, där demokraterna bara kan tänka sig ytterligare reaktorer om avfallsfrågorna är lösta. Obama har tydligen insett att mer kärnkraft är svindyrt och därför bromsar en omställning till nya energislag. USA är en väldigt kolberoende nation och båda kandidaterna vill forska mer om CCS, det som kallas rent kol och som svenska Vattenfall i Europa jobbar mycket med. Men det är ett osäkert kort eftersom kommersiellt gångbara lösningar knappast finns förrän om 20 år.
Även om Obama ligger närmare den europeiska klimatpolitiken är ändå avståndet stort till EU-målen. Så vill till exempel EU minska energiförbrukning med 20 procent till år 2020, medan Obama bara vill uppnå 10 procent. En demokrat i Vita huset innebär inte automatiskt stora möjlighet till enighet med EU.
EU är dessutom kluvet i klimatpolitiken både vad gäller taktik och siffermål av olika slag. Frankrike vill ha mer kärnkraft, Tyskland vill inte ha det. Till detta kommer underskottsekonomierna i Östeuropa som av kostnadsskäl tvekar inför de klimatmål som EU satt upp.
För att ytterligare komplicera möjligheten till en global enighet i klimatfrågorna, höjde häromdagen Kina insatserna. Nu säger man att motsvarande en procent av USAs och Europas produktion ska slussas över till att stödja Kinas omställning. För USA skulle detta innebära 130 miljarder dollar i subventioner till Kinas klimatpolitik, och Europa skulle satsa 160 miljarder dollar.
Så utsikterna att Fredrik Reinfeldt ska kunna nå en triumfatorisk enighet vid klimatmötet i Köpenhamn hösten 2009 ser alltså väldigt mörka ut.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
