debatt 0 kronor i en budget med satsningar på 100 miljarder går till att förbättra livet för personer med funktionsnedsättningar. Trots att Stefan Löfven lovat full delaktighet och tillgänglighet görs inget för att förverkliga de vackra visionerna, skriver Förbundet FÖR delaktighet och jämlikhet.
I budgetpropositionen 2021, som är en rekordbudget med extra satsningar på drygt 100 miljarder, avsätts inga pengar för att förbättra villkoren för personer med funktionsnedsättningar. Istället har det snarare skett en minskning av anslagen.
Detta faktum ska ställas i kontrast mot att det i budgeten klart uttalas att personer med funktionsnedsättningar inom så gott som alla samhällsområden har sämre levnadsvillkor än övriga medborgare. Den bild som ges förmedlar att personer med funktionshinder som grupp betraktat har lägre inkomst, att arbetslösheten är högre, hälsan är generellt sett sämre och att man i betydligt mindre omfattning deltar i fritids- och kulturaktiviteter med flera exempel.
En uttalad orättvisa är att inte heller den satsning som görs för att förstärka pensionerna gäller de av oss som hela livet tvingas leva på aktivitets- och sjukersättning som enda inkomst. Därtill kvarstår de sedan länge allt mer restriktiva behovsbedömningarna av rätten till personlig assistans. Ingen höjning av statsbidragen till funktionshinderrörelsen föreslås, som därför ligger kvar på samma nivå sedan många år tillbaka, vilket är ytterligare ett exempel på en markant orättvisa.
Denna verklighetsbild av hur det är att leva med en funktionsnedsättning är inte på något sätt ny. Det har varit ett återkommande budskap i rapporter till regeringen, till exempel från Myndigheten för delaktighet, från Socialstyrelsen med flera myndigheter. Och inte minst från en samlad funktionshinderrörelse.
Vad är meningen med en funktionshinderpolitik som består av höga målsättningar utan att göra något åt de uppenbara orättvisor man själva pekar på?
I sin första regeringsförklaring som statsminister framhöll Stefan Löfven att personer med funktionsnedsättningar ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet. Detta skapade förväntningar och förhoppningar bland enskilda människor och inom funktionshinderrörelsen som tyvärr har kommit att grusas.
Med andra ord. Vetskapen och kunskapen att funktionshindrade överlag har sämre levnadsvillkor jämfört med övriga medborgare är sedan länge etablerad både hos regeringen och oppositionen. En enhällig riksdag har beslutat om högt ställda mål för funktionshinderpolitiken, som utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och syftar till att människor med funktionsnedsättningar ska uppnå full delaktighet och jämlikhet med övriga medborgare.
Vad är meningen med en funktionshinderpolitik som består av höga målsättningar utan att göra något åt de uppenbara orättvisor man själva pekar på? Vi kan inte se annat än att detta är ett svek grundat på ointresse för de allt mer försämrade villkor personer med funktionsnedsättningar har i dagens Sverige.
Visa oss att vi har fel och att talet om delaktighet och jämlikhet är allvarligt menat!
Förbundet FÖR delaktighet och jämlikhet,
genom Lars Hagström, ordförande
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
