Berlin: Den politiska lunchdiskussionen på Santa Maria, en mexikansk diner på Oranienstraße i Kreuzberg, blir snart lika angenäm som de bohemiska kvarteren runt omkring. Sigmar Gabriel, partiledare för SPD, har presenterat ett papper som beskriver vad som bör göras med bankerna och finanssektorn. Rubriken, ”En minoritet skadar majoriteten – och hela landet”, är lika spetsig som introduktionerna till de åtta specifika förslagen.
”Bankerna utpressar staterna”. ”Bankerna dikterar politiken”. ”Bankerna blåser sina kunder”. ”Bankerna manipulerar”. Det är rubriker som är avsedda att provocera – och taktiken fungerar. Där sitter vi vid ett enkelt bord på trottoaren, äter underbara burritos och diskuterar. Gabriel framhäver att i dag behöver inte bankerna kompensera för de skador som de ställer till med. Hans förslag är att de stora bankerna ska ha en gemensam räddningsfond, där en avgift på EU-nivå ska garantera att fonden har tillräckligt med kapital.
Vi konstaterar att förslagen är en positionering inför valet 2013, som enligt Gabriel måste handla om ”hur bankerna och finanssektorn ska tämjas”. Demokratin ska inte komma ifatt marknaderna utan det är marknaderna som ska anpassa sig till demokratin, menar Gabriel i en klassisk ordvändning. Bankerna ska bli tråkiga igen, lönetak ska införas för bankdirektörer, vanliga banker och investmentbanker ska skiljas åt.
En vän googlar runt för att kolla de första reaktionerna. Frankfurter Allgemeine Zeitung berömmer Gabriels tajming. Hans konkurrenter som kanslerkandidat 2013 – ”stenarna” Steinbrück och Steinmeier – är på semester. Genomslaget är redan stort och blir inte mindre av populistanklagelser från finansminister Wolfgang Schäuble (CDU). Vänsterpartiet Die Linke ser en möjlighet och föreslår att Bundesdagen bör votera om valda delar av Gabriels förslag.
I dag öppnar Dagens Arena efter sommaruppehållet. Den europeiska kris som utgör relief till Gabriels förslag är en självklar huvudfråga under hösten. Frågorna är många, viktiga och har direkt bäring på den svenska inrikespolitiken. Borg har hittills bedrivit överdriven svensk bantningskur i europeiska svälttider. Men nu verkar han ha lyssnat på kritiken från IMF och en mer offensiv höstbudget utlovas.
Lite vid sidan av står Stefan Löfven, som hade en lyckad Almedalsvecka, med stabila opinionssiffror. I Visbys gränder erkände S-strategerna att taktiken alltjämt är att ”leka följa Borg” i den ekonomiska politiken. Men när till och med Jan Björklund föreslår investeringar i infrastruktur måste frågan ställas. Varför väljer inte S ett par strider som tydliggör varför Borg förtjänar den hårda IMF-kritiken? Och även om inte alla Gabriels förslag behöver stödjas: Varför inte visa större intresse för den viktiga diskussion som pågår i Europas progressiva kretsar?
Det här är exempel på frågor om vi kommer fortsätta att ställa, diskutera, följa och tycka till om. Välkommen till en spännande politisk höst med Dagens Arena.
Eric Sundström, chefredaktör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
