Lagstiftningen om arbetskraftsmigration möjliggör för arbetsgivare att utnyttja migrantarbetare. Vi behöver ny lagstiftning, skriver Niklas Selberg, jurist och forskare i arbetsrätt, Lunds universitet.
I slutet av förra veckan berättade Malmöpolisen om att de ofta blir tipsade av arbetsgivare till papperslösa när det är dags att betala lönen.
I stället för att få ersättning från arbetsgivaren för det arbete som utförts, infångas den papperslösa av polisen för att utvisas. »Det är jättebekvämt för dem med gratis arbetskraft«, kommenterade polisen. Detta är tyvärr inget dåligt aprilskämt, utan en följd av de svenska regler som gäller för migrantarbetare.
Även en person som är papperslös, och alltså saknar tillstånd att vistas och arbeta här, omfattas av lagstiftningen som gäller för arbetstagare och har en principiell rätt till lön. I dag finns dock inga rättsliga garantier för att en papperslös person som arbetat men inte fått betalt av sin arbetsgivare verkligen hinner få lönen innan utvisningen verkställs.
En rättighet som inte kan användas i praktiken har inget värde. Här finns därför ett stort behov av reformer som garanterar att ingen utvisas utan att ha fått det arbetsgivaren är skyldig en. Den övergripande förändring som krävs handlar om att skapa ett regelverk som innebär att polisens jakt på papperslösa inte försämrar dessa människors ställning på arbetsmarknaden, något som gynnar alla anställda.
Lagstiftning bör införas som hindrar att polisens verksamhet inverkar på arbetsmarknaden och möjligheten för papperslösa att få sina löner. I Kalifornien finns exempel på regler som innebär att det inte är tillåtet för arbetsgivare att ringa polisen i stället för att betala för sig, och dessa regler skulle kunna genomföras också i Sverige och i EU.
För migrantarbetare med arbetstillstånd som blir lurade av sin arbetsgivare är situationen likartad. Om arbetsgivaren inte betalar den lön och respekterar de anställningsvillkor som arbetstillståndet gäller, så är det arbetstagaren som drabbas av detta – personen har inte bara lurats på lönen som utlovats, utan tillståndet att bo och arbeta i Sverige riskerar också att dras in.
Arbetstagaren, som alltså drabbats av arbetsgivarens bedrägeri, blir sedan bestraffad en gång till, nu av staten som utvisar personen. Den som är minst skyldig till den uppkomna situationen – arbetstagaren – blir alltså dubbelt bestraffad. Lagändringar som stoppar denna orättvisa bör genomföras i form av en regel av innebörden att arbetstillstånd inte ska dras in i situationer då arbetsgivaren lurat arbetstagaren.
Dagens lagstiftning innebär att polisen blir ett instrument som skrupelfria arbetsgivare kan använda för att exploatera migrantarbetare. Staten medverkar i dag till att upprätthålla denna exploatering: arbetsgivarna rekryterar nya papperslösa arbetstagare allteftersom staten utvisar de man hunnit lura på lönen.
Dagens regler möjliggör inte bara exploatering. De innebär också att staten aktivt bidrar till att genomföra arbetsgivares bedrägerier mot de som har den sämsta positionen på arbetsmarknaden. Lagstiftningen om arbetskraftsmigration möjliggör i dag att arbetare blir utnyttjade, men också att arbetsgivare som betalar löner blir utkonkurrerade av arbetsgivare som inte gör det, vilket leder till lönedumping som skadar arbetstagare som grupp.
Just nu arbetar en statlig utredning med att analysera reglerna om migrantarbete. Lagändringar på den här punkten är angelägna och krävs för att förhindra att migrationsrätten motarbetar arbetsrätten på ett sätt som förstärker ojämlikheter på arbetsmarknaden.
Niklas Selberg, jurist och forskare i arbetsrätt, Lunds universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
