Där stod Håkan Juholt i talarstolen, redo att replikera på Fredrik Reinfeldts inledningsanförande i partiledardebatten. Han fick sin replik av talmannen och berättade först om sina resor i landet. Om människors oro över en tilltagande kyla i samhället. Juholt hade noterat att även statsministern reser mycket. Och sedan kom frågan. När Reinfeldt var ute och reste i Sverige, vem kom med idén om Fas 3? Om att sjuka borde utförsäkras? Att skolor ska säljas till globala aktörer? Vad heter forskaren som föreslog att lågkonjunktur och global konkurrens ska bemötas med färre platser på Komvux?
Just det replikskiftet, lika genialt som när han inledde sitt linjetal som nyvald S-ordförande med att tala om Orionteatern, visar att Juholt kan bli den ”game changer” som Sverige behöver. En färgstark politiker som gärna pratar ideologi och växlar rallarsvingar med oväntade uppercuts. Alltid med en metafor på lager och ett smil över. En underdog från Oskarshamn som å folkets vägnar och medelst barnfattigdom jagar en statsminister som inte längre vill något. Och i ett smockfullt inledningsanförande återkom det som ska bli den röda tråden: En kunskapsbaserad ekonomi, med värdeburen tillväxt och sociala investeringar.
Juholt chanser att bli en ”game changer” förbättras av att Reinfeldt verkar ha bestämt sig för att valet 2014 ska vinnas med taktiken från 2010. Beviset: Vårt finanspolitiska ramverk. Reinfeldts huvudanförandes ägnades helt åt denna konstruktions fyra beståndsdelar. Alltså: Reinfeldts taktik stavas ansvar, budgetbalans, luta sig mot repen i väntan på att Juholt vevar sig trött och till slut begår ett misstag, bjuder en blotta. Givet Libyenkrumbukterna kan det i och för sig vara en klok strategi.
Reinfeldts alternativ vore att använda valrörelsen 2014 till att staka ut den tredje mandatperiodens stora reformoffensiv. Men Reinfeldt verkar bara ha en idé: Ytterligare ett jobbskatteavdrag. Det är en idé som inte ens har ett parlamentariskt underlag och därför kan leda till regeringskris i höst – vilket förklarar såväl passiviteten som fixeringen vid det finanspolitiska ramverket.
Den svåra parlamentariska situationen förklarar även Reinfeldts välvilja gentemot Gustav Fridolin (MP), som likt Juholt begick debut. Fridolins inledningsanförande var för högtravande och blandade personliga möten med citat av självaste FDR. Men precis som Juholt var Fridolin stark i replikväxlingarna.
Dessa två debutanter kommer att ge Reinfeldt en tuff match även framöver, inte minst eftersom den övriga borgerligheten (Olofsson, Björklund, Hägglund) går på tomgång. Visst, en lång och slingrig väg väntar. Besked i frågor om såväl sakpolitik som regeringsalternativ ske ges – och Juholt ska undvika nya krumbukter.
Vägen mot 2014 har blivit roligare. Svensk politik har fått en ”game changer”. Men vem som till sist gynnas, återstår att se.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
