Näthatet måste sluta bagatelliseras – annars riskerar vi att konsten dör. Det skriver Ulrika Holmgaard, vd Svensk Scenkonst.
Rasistiska tillmälen och hot hör dessvärre till scenkonstens vardag. Tryckfrihetens skyldigheter glöms ofta bort, inte minst i sociala medier, till förmån för tryck- och åsiktsfrihet utan ansvar.
Det här har aktualiserats ännu en gång i och med de hotfulla kommentarer som riktats mot Dalateaterns skådespelare Måns Clausen, som är mörkhyad, och som spelar rollen som Carlsson i en uppsättning av Hemsöborna.
Det är beklagligt med den flathet som samhället uppvisar gentemot de ständiga kriminella handlingar som förekommer inom ramen för sociala medier. Att Gugge Sandström, teaterchef på Dalateatern i Falun, konsekvent vägrar acceptera personliga hot och rasistiska utfall på nätet är att applådera. Att blunda för alla de dagliga oförrätter som florerar på nätet utgör ett allvarligt hot mot ett öppet, demokratiskt och pluralistiskt samhälle.
Men vem ska sätta stopp för dessa brott? Vilka samhälleliga resurser ska tas i anspråk för att hantera de enorma volymer hatmeddelanden som enskilda individer får utstå på grund av en liten grupp människors enfald?
Centralt för konsten är förmågan att utforska det möjliga och det omöjliga. Inom scenkonsten förutsätter det en överenskommelse med publiken; man förställer sig tillsammans och fiktionen blir verklighet, om än bara för en stund. Däri ligger styrkan. Vi öppnar oss för att kunna se och förstå verkligheten på ett nytt sätt.
Teater har en unik förmåga att också tolka historiska skeenden och vårt kulturarv, att levandegöra det så att vi kan förstå hur det påverkar oss idag. Den arbetar i en tradition som den själv ständigt förnyar och aktualiserar. Det är så scenkonsten söker sin legitimitet i nuet. Det är så den blir angelägen för sin samtid.
Det är uppenbart många frågor kring gestaltning som debatterats det senaste året; vad kan och vad får konstnären gestalta utan att hotas till tystnad? En del av teaterns och scenkonstens aktualitet ligger i dess förmåga att väcka debatt, att leda till diskussioner, till ett ökat kritiskt medvetande och till det demokratiska samtalet. Det är ytterst beklagligt om allt detta stumnar inför kriminella uttalanden och hot baserade på rasism och fördomar.
Att blunda för alla de dagliga oförrätter som florerar på nätet är att låta historiens misstag upprepa sig. Vad händer med överenskommelsen mellan teatern och dess publik om teatern tystnar inför hot och fördomar? Vad händer med det demokratiska samtalet? Vilka överväganden tvingas vi till inom scenkonsten om vi ständigt möter hot och rasism med tystnad och flathet?
Även om näthatet är yttringar i marginalen, måste vi sluta att bagatellisera det. Annars riskerar vi att konsten dör. Då dör också samtalet. Och de samhälleliga resurserna – det är du och jag.
Ulrika Holmgaard, vd Svensk Scenkonst
Svensk Scenkonst är branschorganisationen för arbetsgivare i scenkonstsektorn i Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
