debatt Den senaste PISA-mätningen visar förbättrade resultat för svensk skola. Men rapporten visar framför allt att Sverige faktiskt är bra på att låta de ökande samhällsklyftorna återspeglas inom skolan. Och så kan det inte få fortsätta, skriver Vänsterpartiets Daniel Riazat.
Idag publicerades 2018 års PISA-mätning. Jämfört med den senaste 2015 ökar den uppmätta poängen marginellt för elever i Sverige, vilket är positivt, men regeringen bör inte slå sig för bröstet.
Vad PISA visar är att svensk skolpolitik faktiskt är bra på en sak – att låta de ökande samhällsklyftorna återspeglas inom skolan. Det går bättre för elever som har högutbildade föräldrar med höga inkomster. Det går däremot inte alls lika bra för elever som har tuffare förutsättningar, elever som kommer från hem där föräldrarna i många fall har osäkra deltidsjobb och saknar pengar för att skaffa privat läxhjälp.
Det kallas bristande likvärdighet. Svensk skola misslyckas därmed med ett av sina mest grundläggande uppdrag; att kompensera för elevernas olika förutsättningar och skulden för detta ligger på den rådande politiken och dess företrädare. Detta kommer dock inte som en överraskning med tanke på den generella ojämlikhetspolitik som förs och som drabbar skolan hårt. Svensk skola är mindre likvärdig än skolan i övriga Norden.
Svensk skola misslyckas med ett av sina mest grundläggande uppdrag; att kompensera för elevernas olika förutsättningar och skulden för detta ligger på den rådande politiken och dess företrädare.
OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher som är ansvarig för Pisamätningarna har vid flertal tillfällen varnat för att gapet mellan elever fortsätter att öka i Sverige. Han har även föreslagit att resurserna styrs om så att skolor i socioekonomiskt utsatta områden får mer. Senast igår så uttryckte han stark kritik till det fria skolvalet i Sverige som han menar har förvandlat utbildning till en handelsvara där föräldrar och elever ses som kunder. Vänsterpartiet instämmer i kritiken. Den obegränsade vinstjakten har gjort att pengar som skulle kunnat gå till skolan försvinner ut i vinst till skatteparadis. De vinstdrivande friskolorna i kombination med det fria skolvalet i grundskolan gör att barn från hyreslägenheter och villaområden inte längre möts, ens i skolans klassrum.
Från allt fler kommuner runt om i landet larmas det om en ekonomisk krissituation. Enligt tidningen Skolvärlden har åtta av tio kommuner i år genomfört besparingar på skolan. Samtidigt planerar sju av tio kommuner att skära ner ytterligare på skolan under nästa år. När regeringen presenterade sin budget var det en sak som var tydlig, satsningarna på kommunerna och skolorna lyste med sin frånvaro. Medan Sveriges höginkomsttagare fick sex miljarder i skattesänkningar fick Sveriges två miljoner skol- och förskolebarn dela på en satsning på dryga 100 miljoner kr. Samtidigt som alla partier säger sig vilja satsa på barn i lägre åldrar innebar den S-ledda regeringens budget stora nedskärningar för just denna grupp.
Skolan är inte en kommunal verksamhet som alla andra, den är en förutsättning för att ge barn framtidshopp och livsmöjligheter. Det är dags att regeringen öppnar ögonen och ser den kris som pågår ute i kommunerna. I Kiruna har 50 av kommunens 75 elevassistenter sagts upp. I andra kommuner pratas det även om nedläggningar av skolor, ofta på landsbygden, för att koncentrera eleverna på stora skolor i kommunernas centralorter. Det alla dessa besparingar har gemensamt är att de görs för att rädda kommunernas ekonomi och inte för att det blir bättre för barnen i skolan.
Såhär kan det bara inte få fortsätta.
Vänsterpartiet stödde kommunaliseringen av skolan i början av 1990-talet, men redan då var vi bekymrade över att statens kostnader för skolan skulle vältras över på kommunerna och att likvärdigheten mellan skolorna och kommunerna skulle minska. Under de dryga 20 år som gått har vi fått rätt i våra farhågor. Skillnaderna mellan kommunerna följer skillnaderna mellan familjer och mellan stadsdelar – den är större än någonsin.
Den nuvarande skrämmande avvecklingen av den jämlika skolan, dessutom under en S-ledd regering, måste brytas. På sikt vill Vänsterpartiet se ett statligt huvudansvar för skolan.
Daniel Riazat
Skolpolitisk talesperson
Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
