Svenska flickor är unika

Problemet med psykisk ohälsa bland flickor är unikt svenskt. Vårt samhälle utfärdar löften det inte kan infria.

Så här i avslutningstider lever Sverige upp. Naturen visar sig från sin allra vackraste sida, och skolbarnen klär sig i ljusa kläder. Nu är det fint att vara ung. Eller?

I dag, samtidigt som festandet når sin kulmen i många delar av landet, ordnar Folkhälsomyndigheten ett seminarium om varför den psykiska ohälsan bland unga bara ökar.

Det är framför allt tjejerna som mår dåligt. Aldrig förr enligt statistiken har så många 15-åriga flickor känt sig ledsna, med återkommande värk i både huvudet och magen. Sedan den ekonomiska krisens 90-tal, då den oroväckande utvecklingen inleddes, har den psykiska ohälsan legat någorlunda stabilt. Men nu ökar den igen.

Och det är först nu som forskarna på allvar – åtminstone offentligt – har börjat koppla ihop ohälsotalen (som vid internationella jämförelser sticker ut ordentligt) med de starka omvandlingar som det svenska samhället genomgått. Christina Dalman, professor och överläkare vid Karolinska institutet, säger till Dagens Medicin att pressen på unga har ökat. För de som inte klarar skolan i dag, väntar en svår framtid, med betydligt färre försörjningsalternativ än bara för 10 till 20 år sedan.

Med tanke på att samma skola av vilsna skolpolitiker har utsatts för en lång rad bisarra experiment är det kanske inte så konstigt att de unga kvinnorna mår dåligt. För samtidigt som deras skolresultat jämfört med pojkarnas går upp, lär de sig snabbt att varken höga betyg eller anpassningsförmåga är någon säker biljett ut i vuxenvärlden.

Bostadsbristen och bristen på jobb i allmänhet skapar en osäkerhetskänsla, som för en ung människa som desperat försöker överprestera, kan bli förlamande, och i värsta fall leda till utmattningsdepression. Enkelt skulle man kunna uttrycka det som att det svenska samhället – den nyaste svenska modellen – utfärdar löften som det absolut inte kan infria. Ett brustet samhällskontrakt av ett slag som går lätt att genomskåda, i alla fall om man är tillräckligt ung, med ogrumlat intellekt.

Därför är det inte heller de dataspelande killarna, utan de »duktiga flickorna« som drabbas hårdast. Så många som 57 procent av landets 15-åriga flickor rapporterar om återkommande psykosomatiska besvär som sömnsvårigheter, nedstämdhet, magont, huvudont och yrsel. Även användning av läkemedel mot sådana besvär har ökat, utan att någon motsvarande trend kan urskiljas i våra nordiska grannländer.

Fenomenet med psykisk ohälsa bland flickor i världens mest jämställda land, är alltså ett unikt svenskt problem – och det är dags att göra något åt det.

Jag tänker på den finska läraren i Michael Moores senaste film »Where to invade next« som säger att skolan ska vara en plats för lek och livsglädje – inte en förvaringsplats för hårt medicinerade barn vars framtidshopp förvandlats till mardrömmar.