Svenskt Näringsliv behöver en verklighetscheck

Krönika Dåliga villkor på bekostnad av personalen

Att lösa personalbristen under sommaren är ett återkommande problem, särskilt inom vården.
Trots att datumen för när personalen önskar ha semester ska lämnas in tidigare och tidigare står vi utan personal när sommaren väl kommer. Rekryteringar pågår under året, för att lösa problemen så tidigt som möjligt, men det funkar inte. Men bristen på personal är inte bara ett problem på sommaren, det gäller varje dag.

När kollegor ringer och sjukanmäler sig med hjärtat i halsgropen på morgonen står vi där utan lösningar. Vikarielistan är tom. Vi får helt enkelt jobba lite snabbare och göra det allra viktigaste. 

Allt fler berättar om hur slut de är på grund av sitt arbete. Kroppen slits ut med tunga lyft och stress.
Vi behöver ta flera kliv framåt med högre löner och kortare arbetstid för att fler ska orka arbeta fram till pensionen. Detta tycker inte Svenskt Näringsliv.
Svenskt Näringsliv anser snarare att vi behöver arbeta fler timmar än vad vi gör i dag för att matcha behovet som finns på arbetsmarknaden. 

Att pressa ut så mycket som möjligt av personalen, där fyra av fem kvinnor redan står för sjukskrivningar på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa kopplad till jobbet. Det är verklighetsfrånvänt.
Särskilt som Svenskt Näringslivs egna anställda har arbetstidsförkortning.

Kommunalarbetaren har bett Pensionsmyndigheten att räkna på ett typfall på en genomsnittlig undersköterska och hur mycket den personen skulle förlora i inkomst på att gå tidigare i pension.
En undersköterska som är född 1962 som har jobbat 75 procent hela livet och går i pension vid 64 skulle få ut cirka 10 500 kronor efter skatt. Om samma person jobbar till 67 får personen ut 14 500 kronor efter skatt.
Det här är alltså en person som har arbetat hela sitt liv som knappt kommer att klara sig på sin pension.  

Personalen har fått nog

Låg lön och stressig arbetsmiljö leder till att många lämnar vårdyrken och söker sig till annat. De som har arbetat under bristfälliga villkor i 30 år har fått nog.
Men låg lön och stressiga arbetsvillkor leder inte bara till att fler lämnar yrket, det påverkar också kvaliteten på vården. 

I min tidigare roll som skolinformatör för fackförbundet Kommunal har jag pratat mycket med skolungdomar. Dels för att informera om vad de har för rättigheter när de kommer ut på arbetsmarknaden, men också för att de som går vård- och omsorgsprogrammet har möjligheten att få en tillsvidareanställning i Bodens kommun när de tar studenten. Tyvärr är det inte många som tar den chansen, eftersom de anser att lönen är alldeles för låg. 

Samma utveckling går att se runt om i Sverige. Unga vill tjäna pengar, men vill inte gå med på vilka arbetsvillkor som helst. Det är bra. Arbetsgivarna måste se över våra villkor och kanske främst våra löner för att fler ska vilja arbeta inom vården. 

För att vara ärlig, det handlar inte bara om höjda löner eller kortare arbetstid.
Något behöver göras för att fler ska vilja söka sig till att arbeta inom vården.
Det är bland det finaste som finns att få arbeta med att hjälpa människor, men för att kunna göra sitt arbete på ett bra sätt krävs rätt förutsättningar.

Sara Benabdellah är praktikant på Dagens Arena från Aftonbladets ledarskrivutbildning