Sverige behöver en reformfest

ledare Med historiskt låga räntor och låg inflation är det guldläge att reparera revorna i välfärden. Politiken måste leverera en renässans för det gemensamma.

Under Stefan Löfvens tal i samband med Järvaveckan återkom han gång på gång till politiken som redskap för gemenskap och jämlikhet. Och för att nå dit krävs ett stopp på ”marknadsexperiment inom skolan” och skattesänkningar, enligt statsministern.

Ska Socialdemokraterna ha en chans att bilda regering även efter nästa års riksdagsval måste samhällskritiken skärpas och ett batteri av genomgripande reformer upp på bordet. För just nu ser det inte bra ut. Siffrorna i opinionsundersökningarna har all anledning att hålla partiledningen vaken om nätterna. Regeringen kvävs dessutom av idiotiska reformer – till exempel marknadshyror och sänkta jobbskatteavdrag – som suger syre från en möjlig agenda.

Men två saker pekar på att det finns utrymme för kursändring.

Högerns fixering vid utbudssidan av ekonomin är en återvändsgränd.

Förra veckan skruvade OECD upp prognoserna för den ekonomiska återhämtningen. Sverige ökar exporter och investeringar i tillverkningsindustrin. Samma trend bekräftas också i SCB:s rapport från första kvartalet. Samtidigt består de stora klassklyftorna som accelererat de senaste decennierna. Sverige har de största inkomstskillnaderna sedan SCB inledde mätningarna 1990, den ekonomiska eliten har inkomster som är 60 gånger högre än en genomsnittlig industriarbetare.

Pandemin har förstärkt mönstret. Pengar finns. Och behovet av en politik för ökad jämlikhet. Finansminister Magdalena Anderssons debattartikel om miljonärsskatt på inkomster och förmögenheter är en bra början. Resurser finns i förmögenheter och kapital. Resurser som kan användas för investeringar som skapar jobb i dag och långsiktigt välstånd.

Högerns fixering vid utbudssidan av ekonomin – med fokus på att sänka kostnaderna för företag och kapitalägare – är en återvändsgränd. Att kasta bort pengar på tramsreformer funkar inte. Det ökar bara skillnaderna. Den ekonomiska politiken måste i stället användas för att kompensera för en grundläggande orättvisa som börjar redan på BB. Du väljer varken var du föds, familj eller social status. Och ju råare klassamhället är, desto större blir orättvisan.

Med historiskt låga räntor och låg inflation är det guldläge att stimulera ekonomin och samtidigt reparera revorna i välfärden. Politiken måste signalera – och leverera – en renässans för det gemensamma.

Tre exempel som skulle göra skillnad direkt:

• Ett bostadspaket som kopplar offentliga medel till regionala och kommunala behov.
• En fastighetsskatt som beskattar boendet rättvist och omfördelar resurser.
• Strypta vinster i välfärden.

Den oheliga armkroken med delar av den traditionella högern, kombinationen av nationalism och marknadsliberalism, är en förödande politisk cocktail. Sverigedemokraterna har över tid lyckats normalisera en nationalistisk diskurs, där konflikten står mellan infödda och inflyttade svenskar. Målet är att trolla bort klassdimensionen. Socialdemokraterna är i akut behov av att förflytta problemformuleringsinitiativet.

En del av partiets valstrategi måste bygga på att skärpa konflikten i materiella frågor och presentera väljarna med alternativ. Debatten måste bli en murbräcka mot det kvävande politiska klimat som gynnar högern och ytterhögern.

Därför räcker det inte att Socialdemokraterna går till val på att vara garanten för en regering utan Sverigedemokraterna. Det måste också vara det parti som knyter hela landets framtid till reformer som rustar upp, omfördelar – och ökar jämlikheten.