Sverige behöver insyn och visselblåsare

Kunskapen om meddelarfriheten och meddelarskyddet måste bli till en självklar del av de offentlighetsanställdas yrkesidentitet.

I våras drog regeringen tillbaka ett förslag om en lex Sarah-lag för skolan. Förklaringen var att det riskerade att öka lärarnas administrativa arbetsuppgifter för mycket. Om förslaget införts hade det inneburit att de som jobbar inom skolan skulle ha blivit skyldiga att rapportera missförhållanden – och om elever inte får det stöd de har rätt till.

Inom socialtjänsten och vården finns redan liknande lagar, lex Sarah och lex Maria. Kortfattat innebär de att de anställda genast ska rapportera missförhållanden och händelser som medfört en allvarlig vårdskada eller om risk för sådan.

Att tillämpa samma princip i skolan, att personalen ska bevaka kvaliteten och anmäla oegentligheter till ansvariga för verksamheten, framstår inte minst efter Pisa-rapporten som en god idé.

Men, riktigt så enkelt är det inte oavsett den eventuella administrativa bördan. För sedan de privata företagen har brett ut sig inom offentliga verksamheter har flera aktörer uppmärksammat att en tystnadskultur brett ut sig.

Anställda vågar helt enkelt inte göra lex Sarah- eller lex Mariaanmälningar av rädsla för repressalier från arbetsgivare (om fallet är allvarligt ska det rapporteras in till myndigheter).

De som arbetar inom privata företag skyddas inte heller av det grundlagsstadgade meddelarskyddet, som gäller för offentliganställda som kontaktat journalister för att berätta om problem. Meddelarskyddet förbjuder offentliga arbetsgivare att eftersöka källan och innebär att journalister inte får röja vem som lämnat ut information.

Även om lex Sarah och lex Maria inte direkt hänger samman med meddelarfrihet och meddelarskydd har bland annat Lärarförbundet uppmärksammat att de anställda i privata skolor utan meddelarskydd skulle ha svårt att leva upp till en lex Sarahlagstiftning som skulle kräva att de anmälde missförhållanden. Och när organisationen Transparency International granskade skyddet för visselblåsare, personer som larmar om problem och lagbrott på arbetsplatser, fick Sverige underkänt.

Enligt beräkningar arbetar cirka 200 000 personer inom vård, skola och omsorg som bedrivs av privata företag. Därför är det glädjande att en utredning som presenterades i förra veckan nu föreslår att meddelarskyddet ska gälla även för dem.

Om lagförslaget i enlighet med utredarens förslag blir till lag 1 juli 2015 innebär det en väsentligt förbättrad möjlighet till insyn i privatskolor, hemtjänst- och förskoleföretag. Vem vet, kanske kommer katastrofer som med de nu nedlagda John Bauer-gymnasierna att undvikas.

Men som så ofta är inte lagstiftning tillräckligt. Kommuner och landsting måste se till att myter av typen att det endast är chefen som får prata med medier inte får fäste.

Kunskapen om meddelarfriheten och meddelarskyddet måste bli till en självklar del av de offentlighetsanställdas yrkesidentitet. För den egna arbetsmiljöns skull och inte minst för elevens och patientens. Vem är det annars som ska stå upp för de mest utsatta?

Förslaget om meddelarskydd för dem som arbetar inom privat vård, skola och omsorg sätter kvalitet och de anställdas rättigheter före företagens. För välfärdens skull är det bara att hålla tummarna för att det är ett trendbrott.