debatt I flera andra länder, allra senast från USA:s nyvalda president Joe Biden, sker nu en omstöpning av den ekonomiska politiken. Vi i Reformisterna har inför S-kongressen 2021 lagt förslag på hur Sverige kan gå samma väg, skriver Markus Kallifatides.
Vi behöver en investeringspolitik för att värna det stora flertalet löntagares långsiktiga intresse av ett starkt och jämlikt välfärdssamhälle där nya jobb skapas i en grön omställning. Men istället står Sverige alltmer ensamt om att omfamna den åtstramningsdoktrin som urholkat välfärden och försvagat vår krisberedskap.
I såväl USA som Europa pågår en omprövning av den snåla ekonomiska politik som präglat de industrialiserade länderna under decennier. Internationella institutioner som IMF, OECD och EU-kommissionen har uppmanat länder, däribland Sverige, att föra en mer expansiv ekonomisk politik för att möta de stora samhällsutmaningarna. I Sverige har Jämlikhetskommissionen, LO:s och flera storbankers ekonomer samt en lång rad progressiva akademiker gjort detsamma. EU har presenterat en Green Deal, men i den inhemska partipolitiska debatten ekar det emellertid fortfarande tomt.
I USA går utvecklingen istället raskt framåt. Joe Biden ska ta sitt land ur den “kaskad av kriser” landet befinner sig i. Det handlar om att låta staten gå med underskott för att klara de stora samhällsutmaningarna. Den enkla logiken lyder: “By acting now, even with deficit financing, we can add growth in the near future”.
Utöver omfattande åtgärder mot coronakrisens skadeverkningar har Biden presenterat en plan för ett klimatneutralt USA. Klimatkrisen förklaras vara en fråga om nationell säkerhet och ett högprofilerat nationellt klimatråd bildas. Federala myndigheter beordras att upphöra med subventioner till fossila sektorer. Krafttag tas för klimatmässigt hållbart jord- och skogsbruk. Investeringar ska styras för att gynna eftersatta områden, och då inte minst ursprungsfolkens. Och minimilönen ska dubblas till 15 dollar i timmen.
Med dagens räntor och förväntade tillväxt kommer skuldsättningen att falla även vid modesta underskott.
Därutöver finns vallöftet om ett investeringspaket om motsvarande nio procent av BNP under mandatperioden i infrastruktur, bostadsuppgradering, teknologi och fossilfri energiproduktion. USA:s nya president förslår även skattehöjningar, men driver alltså en ekonomisk politik som innebär mycket betydande underskott i de offentliga finanserna. För Sverige skulle de extra investeringarna motsvara cirka 450 miljarder kronor över fyra år.
Den amerikanska statsskulden låg vid årsskiftet på 107 procent av BNP. Den svenska statsupplåningen uppgår till 40 procent av BNP, bland de lägsta i världen. Budgetunderskottet under krisåret 2020 utföll på mycket blygsamma 4 procent och prognosen för 2021 ligger på 3 procent.
Samtidigt är arbetslösheten i Sverige nästan 2 procentenheter högre än i USA och investeringsbehoven är uppenbara. Staten lånar långfristigt till negativ realränta och många investeringar i såväl bostäder som grön infrastruktur kommer att bära sina kostnader och dessutom bidra till ökad tillväxt. Med dagens räntor och förväntade tillväxt kommer skuldsättningen att falla även vid modesta underskott.
Men på den svenska partipolitiska arenan hörs ingenting om detta. Tyvärr gäller detta även Socialdemokraterna. Det enda som upprepas är vikten av att ”spara i ladorna” för att klara omfattande kriser.
Debatten om den ekonomiska politiken måste befrias från den våta åtstramningsfilt som alltjämt ligger tung över samtalet både inom och utom vårt parti!
Markus Kallifatides, ordförande, S-föreningen Reformisterna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
