Sveriges regering “sover räv” medan det kontroversiella handelsavtalet mellan USA och EU förhandlas fram.
Hur gör demokratiskt tillsatta regeringar när de vill få igenom avtal som riskerar att väcka ovilja i stora delar av befolkningarna? Jo, de ”sover räv”. Vilket betyder att lägga sig platt på marken, blunda och hoppas att ingen märker vad man sysslar med.
Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) är ett i Sverige allt för lite genomlyst handelsavtal mellan EU och USA som just nu förhandlas bakom lyckta dörrar.
Går det igenom bildas världens största frihandelszon.
Det kan ju låta bra, men just det här avtalet går enligt vissa bedömare längre än andra avtal. Bland annat säger det att ett företags produkter endast behöver genomgå en kvalitetssäkerhetskontroll för att få lanseras på båda marknaderna, vilket kan ställa till bekymmer för alla som verkar för en strängare miljölagstiftning eller arbetsskydd inom EU.
Men det lömska med TTIP – det som får George Monbiot i The Guardian att tala om ett hot mot demokratins kärna – är det så kallade investeringsskyddet, ISDS. Det är en garant för att företag inte förlorar sitt investerade kapital om landets lagar innebär att vinsten blir lägre än väntat.
I praktiken innebär det att det amerikanska riskkapitalbolag som äger Carema (numera Vardaga), kan stämma Sverige om vi väljer att införa begränsningar av vinster i välfärden. Economist kallar följaktligen ISDS för ”ett sätt för multinationella företag att blir rika på vanliga människors bekostnad”.
För att bryta den svenska tystnaden kring TTIP ordnade Arena Idé igår ett seminarium med bland andra John Hilary, vd för organisationen War on want )och författare till en rapport som går att ladda ner här), Joakim Reiter, handelspolitisk chef vid UD och Susanne Lindberg-Elmgren, utredare på LO.
Den svenska inställningen till TTIP, visade det sig, är betydligt mer positiv än den brittiska, kanske på grund av Sveriges stora beroende av USA. Dessutom är svenska Vattenfall nu inblandat i en uppmärksammad rättstvist med tyska staten genom just investeringsskyddet IDSD.
Plötsligt har vi hamnat i samma värstingliga som tobaksjätten Philip Morris, som har stämt Australien eller oljekoncernen Occidental som kräver skadestånd från fattiga Ecuador.
Svenska LO verkar kluvet. I första hand månar man om att skydda svenska arbetstillfällen. Till vilket pris? På seminariet talades det väldigt lite om solidaritet, men desto mer om svensk exportindustri.
Ute i Europa hårdnar motståndet mot TTIP, och protestlistorna samlar hundratusentals namnunderskrifter. I Sverige fortsätter sova räv-leken, ingen diskussion behövs.
Det vittnar om en passivitet och ett demokratiskt underskott som väcker oro inför framtiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
