Sverige slår rekord i dollarmiljonärer

Klyftorna ökar då toppen drar iväg och botten halkar efter.

Inflationsåret 2022 var första gången sedan 1990-talskrisen som den ekonomiska standarden i Sverige sjönk. Hushållen har haft det tufft med snabba prisökningar och höga räntor. Samtidigt ökar antalet dollarmiljonärer till nya rekordnivåer – 575 000 personer äger tillgångar till ett värde av över 1 miljon dollar. Sverige klättrar till plats 17 på affärsbanken UBS lista över länder med flest dollarmiljonärer, där länder som USA, Kina och Storbritannien toppar. Sverige har näst störst förmögenhetskoncentration i EU. Hur kan det komma sig?

Gruppen dollarmiljonärer är en heterogen grupp; några enstaka self-made företagsledare går att hitta, men de flesta har ärvt sina tillgångar. En hel del har vunnit bostadsmarknadens lotteri och har köpt fastigheter eller lägenheter i exempelvis Stockholms innerstad under 1990-talet för en spottstyver, eller i eran av ombildningar – objekt som idag är värda miljontals kronor. Kvadratmeterpriserna i Stockholm har sedan mitten av 1990-talet gått upp med över 600 procent. Finansiella tillgångar, som aktier, är också en stor del av förmögenheterna. Finanspolitiken har samtidigt drivit på utvecklingen genom sänkta kapitalskatter. 

Den skeva beskattningen mellan arbete och kapital använder en del som intäkt för att skatten på arbete borde sänkas ännu mer. Snarare är det skäl att höja kapitalskatterna, minska vinsterna och höja lönerna.

Ganska lite av dollarmiljonärskapet handlar om hårt arbete, med andra ord. Det är dock inte intrycket man får när man lyssnar på den av näringslivet sponsrade forskaren Daniel Waldenström, som just kommit med en ny bok där klyftorna i Sverige skönmålas. Vi ska inte betrakta ekonomin som ett ”nollsummespel” – att några blivit extremt rika är bara ett tecken på att man varit en smart entreprenör. Att fler äger sina bostäder och att dessa bostäder stigit i värde är en intäkt för ökad jämlikhet, menar Waldenström. Om det bara var en liten elit som ägde mark och fastigheter i fattig-Sverige, är ägandet numera utbrett i Sverige. Nästan var sjunde hushåll äger sin bostad i Sverige, och de borde enligt Waldenström bli fler. 

Detta resonemang tar dock inte hänsyn till att svenskarna också är ett av Europas mest privat skuldsatta folk. Det tar heller inte hänsyn till att klyftan mellan det ägda och det hyrda boendet har ökat enormt – eller för den delen den generationsklyfta som skapats mellan så kallade ”boomers”, som kunnat rida på värdeutvecklingens våg, och generationen som nu ska in på bostadsmarknaden. Och även om reallönerna i Sverige har stigit för alla de senaste decennierna (med undantag av den senaste inflationsperioden), har många transfereringar urholkats. Golv och tak i sociala ersättningssystem har inte hängt med den allmänna löneutvecklingen. Många bidrag som spelar störst roll för låginkomsthushåll, till exempel barnbidraget och bostadsbidraget, har inte följt prisutvecklingen. Det är alltså inte bara toppen som dragit iväg – botten har också halkat efter. Sammantaget har detta lett till ökade klyftor.

Kanske viktigast att komma ihåg i sammanhanget är att det är skatter som finansierar Sveriges jämlikhetsskapande försäkringssystem och välfärd. Den största intäktskällan är just skatt på arbete. Den skeva beskattningen mellan arbete och kapital använder en del som intäkt för att skatten på arbete borde sänkas ännu mer. Snarare är det skäl att höja kapitalskatterna, minska vinsterna och höja lönerna. Om det lönar sig bättre att köpa aktier eller födas in i rikedom än att jobba, kommer det underminera skatteviljan och arbetsmoralen hos de breda folklager vars arbete skapat Sveriges välstånd – inklusive dollarmiljonärernas.