Om elever inte kan få ut sina slutbetyg eftersom det slarvats med dokumentationen borde staten ersätta dem för att systemet inte har fungerat. Det skriver Sveriges elevkårer.
Kort efter JB-konkursen i våras sa både de gamla och nya ägarna, och många politiker med dem, att det visserligen var tråkigt med konkurs – men att allt skulle lösa sig till elevernas bästa. Det var ett sätt att försöka förminska betydelsen av denna historiska skolkonkurs. De flesta kunde enkelt konstatera att så inte skulle bli fallet.
Tyvärr löser sig problemen sällan till elevernas bästa. Senaste i raden av exempel är elever som tagit studenten, men som inte får tillgång till sina slutbetyg – betygen har bokstavligen tappats bort eller inte arkiverats. Officiellt sett har de alltså inte gått i gymnasiet.
Hur det är med annan viktig dokumentation som elevhälsojournaler, omdömen från lärare, information om eventuella lokala kurser och inriktningar som skolan erbjudit kan vi bara spekulera kring, men inget tyder på att det skötts på rätt sätt. Vidare har flera gamla JB-elever vittnat om att det löfte de fått om att kunna köpa loss sina datorer efter studenten dragits in. Precis som alla andra löften.
Det aktuella fallet, som Dagens Arena skriver om, sätter också fokus på att konkursförvaltaren inte har ansvar för att reda ut alla felaktigheter som huvudmannen tidigare begått. Här verkar förvaltaren dock ta ett stort ansvar på eget bevåg, något man inte kan förutsätta att andra gör i framtiden.
Att skolhuvudmän inte håller vad de lovat sina elever eller följer de lagar och regler som gäller för till exempel dokumentation är tyvärr vanligare än man kan tro. I detta fall, där JB-koncernen upphört att existera, svävar eleverna i ovisshet och kan inte heller kräva sina rättigheter från en motpart. Det gör situationen extra allvarlig. Vi menar att staten har ett ansvar för att hjälpa elever som hamnat i kläm. Kan de inte lösa elevernas problem – att få ut slutbetyg från gymnasiet är inte ett orimligt krav – borde staten ersätta dem för att systemet inte har fungerat.
Hur jobbar då våra politiker för att stärka upp elevernas rättigheter så att detta inte upprepas? När friskolekommittén kom med sitt betänkande i maj trodde alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet att de en gång för alla skulle föra friskolorna från dagordningen. En bred blocköverskridande uppgörelse hade träffats.
Två veckor senare får 10 000 JB-elever reda på att ägarna gått i konkurs. Lika anmärkningsvärt som att en så stor friskolekoncern går i konkurs är det att friskolekommittén inte lagt ett enda förslag som handlar om att stärka elevernas rättigheter när just detta sker. Det var som att våra rikspolitiker inte hade en aning om vad som var på gång ute i skolväsendet.
Vi vill inte kritisera de förslag som friskolekommittén faktiskt lade, utan det viktiga är att titta på vilka förslag de inte lade. Jan Björklund har sagt att de ska införa en utbildningsgaranti för gymnasieelever. Men det räcker inte att trygga en ny utbildningsplats för eleverna – garantin måste uppenbarligen innefatta fler aspekter och lagstiftningen måste hinna med utvecklingen inom skolan.
Mattias Hallberg, ordförande för Sveriges Elevkårer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
