Anna-Sara Carlsson

Debatt I dag är det Sveriges lärares dag, en dag som sätter ljuset på det viktiga arbete som utförs i skolor, förskolor och fritidshem över hela landet.

Lärare är en yrkesgrupp som med rätta har stort förtroende hos allmänheten. Vi kan samtidigt inte blunda för att skolväsendet i Sverige aldrig har varit i en så svår situation som nu. De besparingar som sker i utbildningsväsendet leder till stor osäkerhet bland både elever och personal och försvårar för lärarna att fullfölja sitt uppdrag. Vi lärare pressas till det yttersta och får inte den tid vi behöver till vårt kärnuppdrag – undervisningen och det nödvändiga för- och efterarbetet. Arbetsbelastningen har nått orimliga nivåer och det är oroväckande.

Ökad stress, en känsla av att man inte räcker till och en försämrad arbetsmiljö bidrar i många fall till sjukskrivning

Våra ombud inom Riksorganisationen vittnar också om renoveringskostnader som skenar, ökade hyreskostnader och allmänna prisökningar som bidrar till en mer ansträngd ekonomi på våra förskolor och skolor. En mindre elevpeng eller en elevpeng som faktiskt inte betalats ut i den omfattning som borde gjorts bidrar såklart än mer till försämringen. Minskade barnkullar och färre sökanden till skolorna påverkar också.

En av de allra tydligaste konsekvenserna av detta blir minskad personaltäthet bland våra barn- och elevgrupper. Lärare och assistenter som avslutar sina tjänster eller blir sjukskrivna ersätts inte och våra barn och elever får inte längre de resurser och stödinsatser som behövs. Detta bidrar i sin tur till minskad trygghet och trivsel. Lärare får vikariera i ämnen man inte är behörig i, studiebesöken dras in och undervisningsmaterial får inte beställas. Tillsammans försämrar detta såklart variationen och kvaliteten i undervisningen. Elevresultaten och trivseln på förskolan/skolan sjunker därmed också.

Ökad stress, en känsla av att man inte räcker till och en försämrad arbetsmiljö bidrar i många fall till sjukskrivning. En sämre löneutveckling riskerar också att göra att våra medlemmar söker sig till andra yrken eller till andra utbildningsverksamheter och instabiliteten i utbildningssektorn späds därmed på.

Vi måste få till en förändring. Såväl regeringen som arbetsgivarna måste ta sitt ansvar. Oavsett arbetsgivare, så måste utbildningsverksamheten bedrivas med god utbildningskvalitet och med tillräckliga resurser så att våra elever känner glädje och trygghet när de går till skolan. Det måste arbetsgivare börja förstå och göra något åt. Det är inte bara lärares arbetsvillkor och hälsa det handlar om, utan också våra barns och elevers framtid. Sveriges ställning som kunskapsnation står på spel och den matchen måste vi vända, och vinna!

Stå upp med Sveriges Lärare. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Anna-Sara Carlsson, ordförande Riksorganisationen privat sektor, Sveriges Lärare