Skatter Var är Skattebetalarnas förening när de verkligen behövs?
Rot- och rutbidraget är en perfekt reform för den som föredrar ökad ojämlikhet framför effektivt nyttjande av skattemedel.
För två år sedan skrev jag tillsammans med Rikard Allvin och tankesmedjan Katalys rapporten Avdragskalaset. I rapporten förfärades vi över det stora slöseriet av skattemedel som framförallt gick till höginkomsttagare. 21,1 procent av kostnaderna för rot-, rut- och ränteavdragen gick till de sex procent av befolkningen som har högst inkomster. Rapporten är – även om jag i högsta grad själv är part i målet – bra och läsvärd, men jag ångrar att vi gav den namnet Avdragskalaset, och inte Bidragskalaset. För det handlar om ett bidrag.
I höstas ifrågasatte Riksrevisionen effektiviteten
Sedan dess har mycket hänt. I höstas ifrågasatte Riksrevisionen effektiviteten i påståenden om jobbskapande och minskat svartarbete. Man ansåg också att taket för hur mycket bidrag man kan få borde sänkas. I stället för att sänka taket så dubblerar istället regeringen maxtaket för rot- och rut till sammanlagt 150 000 kronor per person och år.
När det gäller nyttjandet av rot- och rutbidraget har inte så mycket hänt. Sveriges självklara huvudstad när det gäller rot- och rutbidrag är fortsatt Danderyd. Näst på tur kommer kommunerna Lidingö, Lomma, Täby och Vellinge. I botten, eller snarare toppen, av bidragsutnyttjandet av rot- och rut kommer Västerbottenskommunerna Dorotea och Åsele.
Det finns så mycket att vara kritisk mot när det gäller rot- och rutbidraget. Per definition innebär reglerna att vi som stat bestämt att inom vissa branscher och tjänster ska de som har råd att köpa dessa bara betala halva priset, resten av kostnaden täcks av staten med våra gemensamma medel. Rotavdraget kan endast användas av de som äger sin bostad, och inget motsvarande stöd finns för hyresgäster. Äger du däremot en sommarstuga på Franska rivieran går det självklart utmärkt att använda där.
När det gäller rutbidraget och Alliansens gamla argumentation om att det är bra för jämställdheten kan man bara citera LO:s dåvarande ordförande, Wanja Lundby-Wedin – ”Jämställdheten ökar inte genom att regeringen subventionerar LO-kvinnors arbeten i högavlönade hem”.
Visst kan det vara härligt att bara betala halva priset för flyttstäden eller köksrenoveringen, men vi måste komma ihåg att de här pengarna, nästan 20 miljarder för 2024, skulle kunna gå till något helt annat. Fler lärare, ökat bostadsbyggande (till skillnad från renoveringar av årsgamla kök) eller kanske fler poliser?
Man kan fråga sig var skattebetalarnas förening är när de verkligen behövs?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
