Sverige framstår som en liten och feg aktör som prioriterar att sätta vapen i händerna på andra framför att verka för en fredligare värld. Det skriver Carolina Bruseman och Anders Lindell, från Grön Ungdom.
Om det är något skandalerna kring den svenska vapenexporten till Saudiarabien visar så är det att oavsett vilka regler som finns kommer vapenexporten att präglas av fusk. Även de tama regler som finns i dag förbjöd i praktiken handel med Saudiarabien, men efter att industrin själv tryckt på och ansvarig myndighet sett genom fingrarna blev den av ändå.
Det enda sättet att vara säkra på att svenska vapen inte är ett direkt hjälpmedel för kränkningar av människors rättigheter verkar vara att helt upphöra med handeln.
I vapenaffärer har svenska politiker och myndigheter gång på gång visat sig vara beredda att kompromissa med både våra egna och andras lagar. De tidigare affärerna i Sydafrika, Thailand och Ungern har kantats av mutrykten och den ihärdiga svenska lobbyismen var en stor del av debatten i Schweiz i våras. Det är alltså det här avtrycket Sverige gör i världen. Den människorättsvidriga vapenexporten har blivit vårt främsta utrikespolitiska projekt.
Sverige har en historia av att visa hur en liten aktör kan gå före och den skulle kunna upprepas. Vi kan samarbeta med frihets- och rättviserörelser runt om i världen, vi kan fördöma vidriga statliga handlingar och förhandla för att stoppa dem och vi kan spela en roll i nedrustningen genom att gå före.
Men i dag gör vi tvärtom. Sverige är ett av världens största vapenexportörer per person. Vi beväpnar krigsmakter som USA och diktaturer som Saudiarabien och Brunei. Och lika länge som vi säljer vapen är vi allt annat än neutrala. Vår fredliga historia säger väldigt lite om vårt ansvar för krig.
Argumentet för fortsatt vapenexport bygger ofta på idén om en ”human” sådan som exkluderar krigförande länder. Den regeln är både motsägelsefull och svår att kontrollera. Det är ju just de väpnade konflikterna vapnen är till för och när köpen väl är genomförda finns alltid risken att vapnen byter land eller att landet hamnar i en konflikt. Att dagens regler inte ens exkluderar Saudiarabien gör det uppenbart hur tandlösa de är.
Oavsett om det gäller Saudiarabien eller Schweiz gör vapenhandeln att svensk utrikespolitik lämnar efter sig ett budskap om att vinst alltid går före människoliv. Tillsammans med det budskapet blir den svenska neutraliteten löjeväckande. Sverige framstår som en liten och feg aktör som prioriterar att sätta vapen i händerna på andra framför att verka för en fredligare värld. Vapenexporten skämmer ut oss.
Det behöver inte vara så här. Vi skulle kunna vara landet som alltid och tydligast står upp för mänskliga fri- och rättigheter, landet som lämnar tanken att det är upprustning som är svaret när det stormar i omvärlden. Sverige kan visa att små länder kan före, men då krävs det en ny regering som sätter utveckling och människoliv framför vapenexport.
Carolina Bruseman, utrikespolitisk talesperson Grön Ungdom
Anders Lindell, Förbundsstyrelseledamot Grön Ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
