Som de är utformade i dag bidrar de till polariseringen.
Såg ni partiledardebatten i SVT Agenda i söndags? Det gjorde jag.
Tyvärr.
Åtta partiledare, smarta människor, pålästa journalister och viktiga frågor. Det borde vara upplagt för intressanta diskussioner. Kanske till och med folkbildande.
Den enda som levde upp till det i söndagens partiledardebatt var Miljöpartiets Amanda Lind, som bemödade sig att i de flesta inlägg skjuta till information och argumentera i sak, inte bara gå i klinch med någon av de andra debattörerna.
Problemet är att det inte är partiledarnas fel att det blivit så här
Första timmen av debatt höll sig flera av de andra ändå också till en ganska saklig debatt. Sedan spårade det ur. De talade avbröt varandra, talade i munnen på varandra, hoppade på varandra och ägnade sig mycket lite åt det man brukar kalla för att civiliserat politiskt samtal.
Lågvattenmärket var när Ebba Busch klev över till Magdalena Anderssons sida, gav henne en lapp med sitt telefonnummer och med påklistrat varm stämma sade: ”Jag är tacksam för att Socialdemokraterna byggde de första tolv kärnkraftverken, låt oss nu tillsammans bygga ny kärnkraft.”
En insats som hade passat bättre på SVT:s dramaavdelning.
Eller när Liberalernas partiledare Johan Pehrson tog över studion genom att helt enkelt skrika högre än alla andra. Minst tre av dem talade just då munnen på varandra.
Problemet är att det inte är partiledarnas fel att det blivit så här. Eller jo, till en viss del är det förstås det också. De kunde välja en annan debatteknik. Det valet har man alltid.
Men det mer fria debattformatet som alla medier använder i dag, där journalisterna ställer frågor som partiledarna får reagera på lite som de vill, öppnar för att det blir så här. Det blir ett format som bara lämpar sig för de allra enklaste av politiska punch lines. Som när Kristersson med en röst som talade han till barn sade: ”Vi står för arbetslinjen, de står för bidragslinjen.”
Det hade fungerat som copy på en valaffisch. I en debatt blir det bara platt.
Den som försöker spela efter andra regler kommer försvinna ur debatten.
Det är också en form som bidrar till polariseringen eftersom den gynnar snabba attacker, tydliga konfliktlinjer och rappa inlägg. Men det gynnar inte människors bild av politik.
Det är trist att man ska behöva låta som Kapten Stofil i den här frågan, men är det inte dags att medierna tar sitt ansvar för det politiska samtalet?
Återgå till ett mer ordnat debattformat. Med tydliga tidsbegränsningar för varje partiledare, ingen får avbryta när någon annan talar, och låt dem hålla tydliga inlednings- och avslutningsanföranden. Det behöver inte vara långa inlägg. Men de behöver få tid att förklara vad de menar.
Dessutom, med åtta partiledare, är det kanske dags att dela upp debatterna lite oftare. Statsministern ska kanske möta oppositionsledaren och ingen annan i en debatt.
En återgång till de här formaten kommer kanske ge lite tråkigare debatter. Det är sant. Men är det inte lite tråkighet som behövs i det politiska samtalet i vår tid?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
