Det misslyckade kuppförsöket visar att parlamentarismen och det civila samhället är starkt. 

Det blev ett kortvarigt kuppförsök i Sydkorea. Landets parlament valde unisont att göra motstånd mot presidentens order om undantagstillstånd. Det civila samhället, organisationer och nätverk, gick ut på gatorna till stöd för demokratin.

Utvecklingen såg för några timmar dyster ut men vändes istället till något hoppfullt. De senaste årens snabba förflyttning mot autokrati och diktatur fick inte en förlängning på den koreanska halvön.

Det visar hur långt Sydkorea kommit sedan diktaturens dagar på 1980-talet.

Sydkorea är det kanske enda exemplet på att ett stort internationellt sportevenemang faktiskt varit med och drivit fram ökad öppenhet och demokrati. OS hölls i Seoul 1988. När landet tilldelades spelen var det en diktatur, och beslutet fick hård kritik i det kalla krigets skugga. Men året före OS rasade stora studentdemonstrationer och ett civilt samhälle som verkade för demokrati fick luft under vingarna. I slutet av 1987 hölls val där Roh Tae Woo valdes till president.

Däremot har det gått fort, och stora grupper har släpat efter

Efter OS 1988 har detta ofta lyfts fram som en faktor när spel förlagts till länder som Kina, Ryssland eller Qatar.

Men det har aldrig fått någon synbar effekt efter 1988.

Däremot har demokratin stärkts i Sydkorea. I Utrikesdepartementets genomgång av mänskliga rättigheter i världen rankas landet högt: ” Mänskliga rättigheter respekteras i stor utsträckning. Oberoende medier kan i hög grad fritt kritisera den styrande makten. Rättssystemet är oberoende och välfungerande. Civilsamhället är livaktigt och kan i allmänhet verka fritt.”

En viss oro uttrycks dock för att organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Nordkorea fått svårare att verka.

Sydkorea är ett rikt land. Jag var själv där för några år sedan och slogs av standarden på hus, vägar, infrastruktur och sjukvård. Inget annat land skickar en lika stor andel av sin befolkning vidare till högre studier.

Majoriteten har en ekonomisk nivå fullt jämförbar med vilket annat rikt land som helst. Däremot har det gått fort, och stora grupper har släpat efter. Antalet fattigpensionärer är otroligt högt och de sociala skyddsnäten inte alls utbyggda.

Samtidigt domineras ekonomin av stora, familjeägda företag, som Hyundai och Samsung. Dessa så kallade chaebols har ett orimligt stort inflytande över ekonomin, ett demokratiskt problem som är en del av det offentliga samtalet i Sydkorea.

Det var alltså i detta samhällsklimat president President Yoon Suk-Yeol i tisdags utlyste militärt undantagstillstånd på grund av ett helt fabricerat hot från  ”kommunistiska krafter” inom oppositionen.

Många som följde nyheten i svenska medier tänkte säkert att ja, ja, ännu en halvdemokrati faller under bilan.

Så var det alltså inte. Sydkorea var starkare än så, och skickade kanske en signal till alla potentiella autokrater där ute: Så enkelt går det inte