Ta bort konstnärernas inflytande över konstinköpen

DEBATT Det är oförsvarligt att, som Stockholm konst och Statens konstråd vilja använda skattemedel för att köpa konst genom direktupphandlingar. Det skapar utrymme för korruption och svågerpolitik, skriver Tony Roos bildkonstnär och förbundsordförande i Konstnärsalliansen, KFA.

Både Stockholm stad och Statens konstråd fortsätter att göra direktupphandlingar då konstgestaltningsuppdrag ska beställas. Mårten Castenfors –  som nu avgått som chef för Stockholm konst – kräver att man ska bortse från lagen om offentlig upphandling, det passar inte för att beställa offentlig konst.

Han och övriga konstkonsulter vill ha hela ansvarat för inköpen av konst och på ett godtyckligt sätt handplocka olika konstnärer, utan konkurrens, till uppdrag. Sen om detta står i strid med upphandlingslagen, ja det struntar man fullständigt i.

Stockholms konst har i ett flertal fall fått sina direktupphandlingar ogiltigförklarade av förvaltningsrätten och kammarrätten i Stockholm – och i även fått igenom flera av sina direktupphandlingar – men trots detta så vill man inte rätta sig efter domarna för att istället öppna uppför konkurrens genom att utlysa konstgestaltningsuppdragen.

Myndigheterna konstrådet och Stockholms konst anlitar juridisk hjälp för att försvara direktupphandlingar och för att överklaga eventuella ogiltigförklarande av förvaltningsrätt- eller kammarrätt.

Stockholm konst anlitar stadens juridiska avdelning som i sin tur debiterar dem för de timmar som man lägger ner i arbetet med att överklaga domar. För 2016-17 betalade man ( enl. besked från Bengt Andersson, ekonomisamordnare) 96.330 kronor för detta arbete. Och man fortsätter att anlita den juridiska sakkunskapen under 2018.

Staten konstråd anlitar sedan en tid Hannes Snellmans advokatbyrå i Stockholm för att yttra sig över de överprövningar som gjort av direktupphandlingar vid konstrådet. Det kan konstateras att flera hundratusen kronor betalats av konstrådet för de tjänster man köpt av Hannes Snellman. Allt detta för att få igenom sina direktupphandlingar.

Detta är skattemedel som Stockholms konst, och konstrådet, oförsvarligt kan nyttja för att man skall kunna fortsätta bryta mot LOU-lagens bestämmelser. Är detta också Stockholms stads samt Kulturdepartementets uppfattning att dessa betydande myndigheter även i fortsättningen skall lägga hundratusentals kronor i skattemedel för att processa i förvaltningsdomstolarna?

Konsulterna är själva konstnärer och kan betraktas som jäviga och kritiseras för vänskapskorruption då de handplockar konstnärer till uppdrag.

Bestämmelserna i LOU är tvingande för upphandlande myndigheter och frågan om grunderna för vilka anbud som ska antas är central för syftet att uppnå en icke diskriminerande upphandling.

Syftet med de upphandlingsrättsliga reglerna är bland annat att säkerställa den lagliga efterlevnaden av EU-fördragens bestämmelser om etableringsfrihet och rörlighet mellan medlemsstaterna.

Det har därför i 1 kap. 9 § LOU införts ett antal unionsrättsligt grundade principer som oavsett upphandlingsförfarande ska iakttas vid offentlig upphandling.

Däribland principerna om likabehandling och ickediskriminering samt öppenhet (transparens) innebärande att alla leverantörer ska behandlas lika och ges möjlighet till sådan insyn att de i konkurrens med andra leverantörer kan lämna anbud på lika villkor.

Konstrådet och Stockholms konst har gjort sig beroende av att anlita konstkonsulter – s.k expertis – som har sin huvudsakliga uppgift att kontakta konstnärer för gestaltningsuppdrag.

Konsulterna är själva konstnärer och kan betraktas som jäviga och kritiseras för vänskapskorruption då de handplockar konstnärer till uppdrag. Min uppfattning av över 30 års granskning av detta system att låta  konstnärer handla av andra konstnärer, främjar korruption och svågerpolitik.

Detta system måste avvecklas omedelbart för att minimera jävsproblematik. Frågan är om detta kan betraktas som rättssäkert?

Det är dags att anställda och brukare får  inflytande över den konst som köps in, och som ska placeras på äldreboenden, skolor och andra offentliga institutioner.

Lagen om offentlig upphandling syftar i sin helhet till att avskaffa eller minimera dessa risker och verkar för likabehandling och öppenhet när offentliga medel används för inköp av varor och tjänster.

Brukare, anställda (allmänhet) saknar inflytande eller bestämmande rätt vad gäller hur offentliga gestaltningsuppdrag skall beställas och placeras.

Det är dags att de anställda och dess brukare får ett inflytande över den konst som köps in, och som sen ska placeras på äldreboenden, skolor och andra offentliga institutioner.

Det hittillsvarande systemet med att gynna ett »expertvälde« skall avvecklas till förmån för det allmännas inflytande. Eventuella sakkunniga ska i stället kunna anlitas som rådgivare.

Tony Roos är bildkonstnär och förbundsordförande i Konstnärsalliansen, KFA.

Fotnot: Författaren har mer information om lagakraftvunna, fastställda domar.