Attackerna mot flyktingar är omfattande, visar Svenska Dagbladets enkät. Högerextremister ger sig särskilt på flyktingbarnen som kommit hit utan sina föräldrar.
På torsdagen beskrev SvD:s reporter Negra Efendic hur det kändes då hon som 13-åring kom med sin familj från kriget i Bosnien 1993. När rasisternas slagord slungades mot henne och när stenar kastades mot flyktingförläggningen i Mullsjö där hennes familj hade placerats. Det var 1990-talet då Lasermannen härjade, Ny demokrati hade vind i seglen och Vit Makt-musiken brölade ut sitt människoförakt.
Lyckligtvis samlades den gången motkrafterna till rasismen och Ny demokrati åkte ur riksdagen. 90-talskrisen kom också att framförallt handla om jobben och välfärden, inte invandringen. Några år därefter, 2005, gick biskopar som KG Hammar och Caroline Krook i spetsen för ett landsomfattande Påskupprop till förmån för en generös flyktingpolitik med krav på amnesti. Det bidrog med all sannolikhet till att Sverigedemokraterna inte kom in i riksdagen i valet 2006.
Folkrörelsernas och partiernas opinionsbildning påverkar samhällsklimatet. Det vi på senare år har sett i Europa är hur fascismens rörelser gynnas då invandring börjar ses som ett problem och perifera frågor som burka och minaretutrop kommer i centrum av debatten.
Därför är det livsfarligt när Moderaterna börjar göra utspel om ”minskade volymer” eller när polisen får order att jaga papperslösa flyktingar med rent rasistiska metoder. Det gäller nu för alla demokratiska krafter, folkrörelser och partier, att skapa ett generöst samhällsklimat. De starka reaktionerna på REVA är hoppfulla.
Jag tänker på detta när jag läser Socialdemokraternas nya partiprogram och ”Framtidskontrakt” som ska behandlas på kongressen i april. Partiprogrammets ideologiska kritik mot ekonomismens och nyliberalismens härjningar är välkomna. Miljöavsnitten är bra och omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle står i centrum. Jämställdheten nämns men måste fördjupas och det är hög tid att delandet av föräldraförsäkringen blir S-politik. Huvudvikten ligger självklart på bekämpandet av arbetslösheten. Inte så tokigt alltså.
Ändå fattas något grundläggande. Ett Europa där själva demokratin återigen står på spel och där massarbetslöshet och social oro får sitt utlopp i nymornad nationalism och rasism finns inte med i den socialdemokratiska samhällsanalysen. Precis som Aftonbladets Karin Pettersson konstaterar beskrivs finanskrisens konsekvenser bra men inte hotet från den växande fascismen.
Här finns en akut hemläxa att göra för S-partiet. För att bli Framtidens parti måste man benämna mörkermakterna och visa hur de bäst bekämpas. Framtidskontraktet måste se till att hoppet blir starkare än hatet i vårt samhälle.
Framförallt måste man hela tiden värna människovärdet och mångfaldens samhälle. Aldrig någonsin låta SD sätta dagordningen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
