Ta kampen om tiden!

ledare Det pågår en kamp om tiden på svensk arbetsmarknad. Det är en kamp mot timme-för-timme-anställningar, mot deltidsanställningar, delade turer, SMS-anställningar, visstidsanställningar, mot hyvling av timmar.

I november 2016 gav en dom i Arbetsdomstolen grönt ljus för arbetsgivare att minska arbetstiden för anställda utan uppsägningstid, uppsägningslön eller hänsyn till anställningstid.

De så kallade Coop-domen gav arbetsgivare rätt att hyvla timmar utan förvarning, utan förhandling och utan att behöva respektera turordningsreglerna. Sedan dess har enbart  Handelsanställdas förbund haft fler än 500 hyvlingsförhandlingar. Den senaste hölls i Visby, mitt under Almedalsveckan. Ett företag med 11 anställda, där fem tvingas gå från heltid till 25 timmar i veckan, och från en lön på 23 200 före skatt till 15 200 kr i månaden, före skatt.

Kampen står också om rätten att inte behöva arbeta för mycket.

För över 100 år sedan vann arbetarrörelsen, i Sverige och i andra europeiska länder, den stora striden om åtta timmars arbetsdag. Sedan dess har Richard Owens formel från 1816 varit norm: åtta timmars arbete, åtta timmars fritid, åtta timmars vila. Först handlade det om 48 timmars arbetsvecka, sedan 40, nu jobbar många 37,5 timmar i veckan. Åtta timmar om dagen har förblivit norm för en heltidsanställning,

Men ingen strid är vunnen för evigt. Den här veckan lägger den österrikiska regeringen fram ett förslag om att införa 12 timmars arbetsdag. Arbetsgivare får rätt att kräva 12 timmar, utan förhandling, så länge det inte bryter mot EU:s arbetstidsregler: 48 timmar i veckan utslaget på ett helt år. Det kan alltså innebära tvång att acceptera 12-timmars pass fem dagar i veckan, i veckor och månader.

Den österrikiska regeringen är en koalition mellan Moderaternas motsvarighet och främlingsfientliga FPÖ, den österrikiska motsvarigheten till Sverigedemokraterna. En koalition som kan bli verklighet i Sverige efter den 9 september i år.

Förslaget om 12 timmars arbetsdag har lett

Förslaget har lett till de största fackliga demonstrationerna på årtionden, över 100 000 demonstrerade i Wien i lördags.

Längst fram på scenen stod stenläggaren Günter från Wiens arbetarstadsdel Donaustadt, med en 17 kilo tung gatsten. Han lyfter redan idag 1,3 ton bara mellan arbetsdagens början kl 6 och sin (obetalda) frukostrast kl 9. På knä, med sin rygg. På en åtta timmars arbetsdag lyfter han 3,4 ton.

Bredvid honom en pressad tjänsteman som med stress och utbrändhet, måste bära ansvaret för misstag som görs i slutet av en 12-timmarsdag.

Men det är inte bara stenläggare som får en orimlig arbetsdag om arbetstiden utökas till tolv timmar. Bredvid Günter på scen stod tjejen i grönsaksdisken som lyfter tonvis med banankartonger och lådor med vattenmeloner, och killen på lagret som lyfter, bär och packar hela dagarna.

Bredvid honom en pressad tjänsteman som själv, med stress och utbrändhet, måste bära ansvaret för de misstag som görs i slutet av en 12-timmarsdag. Och alla ställde frågan: vem ska hämta barnen på förskolan, om förskolan ens är öppen längre när arbetsdagen är slut? Vem ska hjälpa till med läxorna, och vem ska hinna titta till gamla mamma?

Strejker planeras, och de österrikiska Socialdemokraterna vill se en folkomröstning.

Österrikes motsvarighet till Svenskt näringsliv, Wirtschaftskammer, har producerat en absurd reklamfilm för förslaget, där tecknade figurer i barnsliga pastellfärger sjunger «När det går bra för en, går det bra för alla».

Titeln på den populära nidlåten är såklart »När det går bra för näringslivet – då går det bra för näringslivet«

För det är så det är. Ökad »flexibilitet« för arbetsgivaren, eller »en modern anställningstrygghet« som Centerpartiet kallar det, innebär mindre makt för de anställda. Mindre möjlighet att förena jobb med familj, att ha råd att bo, att leva drägligt.

När det går bra för näringslivet – då går det bra för näringslivet. Hur det ska gå bra för alla oss andra – det måste vi ständigt vara beredda att ta strid om.