Ta kontroll över vården – innan gängen gör det

Tokprivatiseringen av vården var feltänkt från början, och ökar risken för kriminalitet. 

Så kom larmet som inte förvånade någon: gängkriminella har tagit sig in i vården. Företag som ingår i den organiserade brottsligheten driver numera vårdcentraler och vaccinationscentrum, och tjänar pengar på att driva boenden för ensamkommande barn.

Våldsvågen, gängkriminaliteten, den organiserade brottslighetens utbredning har så klart många orsaker. Men den som letar efter förklaringar till att Sverige drabbats så exceptionellt hårt, medan andra länder som liknande eller till och med värre drogproblematik, liknande vapenlagar, och lika omfattande bostadssegregation, kan inte blunda för att vi valt ett extremt sätt att organisera vår välfärdssektor.

Inga andra jämförbara länder har skapat en sådan giftig kombination av vinstintressen och naiv avreglering. Ta till exempel detta att vi har en närmast totalt avreglerad apoteksmarknad. I kombination med fri etableringsrätt för skattefinansierade men privat drivna vårdcentraler. I kombination med en rätt för samma företag som äger apoteken att också äga vårdcentraler, liksom nätläkare med rätt att skriva ut narkotikaklassade läkemedel. Samma vinstdrivande koncerner kan också driva avgiftningskliniker och metadonbehandling. Så kan man maximera vinsten i alla led. Ingen kan vara förvånad över att tonåringar kommer över opioider som tramadol som de använder för att våga skjuta, och att metadonbehandlingarna läcker som ett såll.

Sverige har fått ett tärande näringsliv av välfärdsprofitörer med sina sugrör djupt ner i vården, skolan och omsorgen.

Journalisterna Karl Martinsson och Mira Klingberg Hjort beskriver i boken Hemtjänstmaffian hur det gick till när fuskare och kriminella släpptes in i hemtjänsten. Efter en av Sveriges mest omfattande rättegångar genom tiderna beslutade Södertälje att avskaffa LOV inom hemtjänsten.

Dagens lagstiftning förbjuder regionerna att göra samma sak inom vården. Alliansregeringen gjorde det nämligen obligatoriskt för alla regioner att bedriva primärvården enligt LOV (lagen om valfrihetssystem). Det innebär att regioner inte har rätt att bestämma var en ny vårdcentral startas. Eller av vem. Trots att det är regionen som finansierar den.

Istället är det idéen om den allena saliggörande valfriheten som ska styra. Patienter har i valfrihetens namn rätt att välja vårdcentral – och vårdgivare har rätt att etablera vårdcentraler var de vill. Regionens ersättning följer patienten, och tanken är att vårdgivarnas konkurrens om patienterna ska driva fram bättre kvalitet.

Redan några år efter att lagen hade införts larmade Riksrevisionen om att vårdvalssystemet ledde till ökad ojämlikhet.

Lagen om valfrihetssystem gjorde det ”svårare att uppfylla vårdens principer om likvärdig vård för alla och att de svårast sjuka ska prioriteras” konstaterade Riksrevisionen: ”det är främst patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status som gynnats”.

Och konkurrens som drivkraft för kvalitet?

De vinstdrivande vårdgivarna lärde sig snabbt att det enklaste sättet att tjäna pengar är att konkurrera om de enklaste patienterna. Och ge dem vård de kanske inte ens behöver.

Det är därför privata vårdcentraler ofta heter ”hälsocentraler”. Och aldrig någonsin ”Lättillgänglig vård för multisjuka äldre med tolkbehov”.

Dessutom har valfrihetssystemen inom vården blivit mycket dyra. Trots att kontrollerna alltså inte lyckats hålla gängkriminella borta.

Tokprivatiseringen av vården var feltänkt från början, och har inte åldrats väl.

”Regeringen rustar för att stoppa gängens pengaflöden” hävdar Gunnar Strömmer.

Regeringen borde börja med att göra det möjligt för regionerna att ta tillbaka kontrollen över primärvården. Den ska prioritera de multisjuka. Inte göda multikriminella.