Domen mot Uber är ett första steg mot insikten om att personen som sitter i baksätet inte är viktigare än den som kör bilen.
Uber, symbolen för den nya ekonomins teknologiska mirakel, har länge värjt sig från allt ansvar som arbetsgivare. Gärna vinster, men inte rimliga löner och villkor för anställda. Företaget har effektivt plockat russinen ur delningskakan, inte minst genom ett sinnrikt och lömskt upplägg för att smita från skatt.
Men kanske inte så länge till.
En brittisk domstol beslutade nyligen att definiera Ubers förare som anställda — inte egenföretagare. Därmed ska företaget betala löner enligt villkor, semesterersättning, pensioner och övriga förmåner som är förknippade med en anställning.
Den generation av människor som kliver in i plattformsekonomin kan liknas vid daglönare och råhuggare i Sverige vid det förra seklet. Arbetsgivarna svor sig fria från ansvar och kunde utnyttja billig arbetskraft. Samma mönster upprepas.
Den nya teknologins möjligheter för hur vi organiserar samhället är enorma. Men den rymmer också en dubbelnatur med lika delar möjligheter som hot.
Lämnad oreglerad och utan inflytande från löntagare är den en destruktiv kraft som slår undan benen för fackliga villkor. Men det behöver inte vara så.
I Tyskland har fackförbundet IG Metall skapat en plattform där anställda och användare kan betygsätta delningsplattformarnas arbetsvillkor och löner. Det svenska fackförbundet Unionen är på gång med en liknande hemsida för Sverige. I en färsk rapport presenterar förbundet flera förslag på hur plattforms- och delningsekonomin kan regleras. Författarna menar att aktörer som Uber behandlar arbetskraften som varor, »som utbuds- och efterfrågelinjer i en nationalekonomisk grundbok, inte som levande, tänkande människor«.
Något håller på att hända — perspektivet skiftar.
Idéer om en framtid där vi jobbar mindre tack vare robotisering och automatisering är kittlande. Men lika lite som Spinning Jenny kortade arbetsdagar eller fixade semester kommer inte vår tids teknologiska språng göra det. För det krävs människor som organiserar sig.
Nobelpristagaren Elinor Ostroms forskning om hur vi kan reglera privata näringar för gemensamma intressen — Governing the Commons — visar en möjlig väg: »Beslutsfattandet bör vara kollektivt. De som utnyttjar resursen måste kunna delta i beslutsprocessen.«
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Kapitalismens vinstmekanismer kan aldrig vara motorn framåt i ett samhälle där vi sätter andra värden högre. Nya konsumtions- och produktionsmönster ställer andra krav på hur progressiva krafter reagerar och agerar. Domen mot Uber är ett första steg mot insikten om att personen som sitter i baksätet inte är viktigare än den som faktiskt kör bilen.
Nu gäller det för fackföreningsrörelsen att rycka åt sig initiativet och börja organisera plattformsklassen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
