Kruxet i den pågående avtalsrörelsen är inte lönerna. Industrifackens lönekrav är inte orimliga med tanke på att produktiviteten väntas öka två-tre procent de kommande åren. Bakom de hårda orden som fällts på sistone kan man i stället ana arbetsgivarnas benhårda motstånd mot kravet på att man inte ska kunna kringgå lagen om anställningsskydd, Las, med hjälp av bemanningsföretag.
Exemplen på försöken att sätta Las ur spel genom att varsla för uppsägning på grund av arbetsbrist och några veckor senare anställa handplockade lydiga personer är många – Marabou, Urban Outfitters, Euromaint och Lagena.
I tv-programmet Uppdrag Granskning kallade i januari en kvinna som fanns i vikariatspoolen på Ericsson det hela för "2000-talets slaveri". Hon var som många andra tvungen att sitta nitad vid telefonen i väntan på att bemanningsföretaget skulle ringa om inhopp.
Löntagarna inom industrin, både tjänstemän och arbetare, har varit lika stenhårt för att avtalen ska innehålla ett förbud mot att via denna väg sätta lagens rätt till återanställning ur spel. Men i fredags natt brast den fackliga fronten.
Unionen och Sveriges Ingenjörer gjorde då upp med Teknikföretagen om ett avtal. Kommentarerna efteråt handlade mest om avtalsperioden, 18 månader lång och kortare än LO:s önskemål. Men avtalet innehöll därutöver inget stopp för att via bemanningsföretagen kringgå Las. Bara en svamlig formulering om fortsatta samtal.
Inte konstigt alltså att Svenskt Näringsliv sa att de tyckte att Unionens och Sveriges Ingenjörers avtal skulle vara normerande för de fortsatta avtalen och att LO menade att det var fel. Sedan tjänstemännen sålunda svikit, vilar ett tungt ansvar på If Metall att klara någon form av verklig skärpning i bemanningsfrågan.
De närmaste dagarna får vi läsa åtskilligt hyckleri i den borgerliga pressen om vikten av samhällsansvar. Detta om det mot förmodan blir strejk i handeln till påskhelgen eller om If Metall skulle varsla.
Men trots all propaganda som Svenskt Näringsliv kolporterat om hur facket använt strejkvapnet oansvarigt, är antalet strejkdagar få i Sverige. För två år sedan strejkade Vårdförbundet, för sju år sedan gick Kommunal i strejk.
Det är bara om facket är trängt mot väggen som vi får vårdslösa konflikter. Därför är det oanständigt av Svenskt Näringsliv att ens ta ordet "samhällsansvar" i sin mun. När man försvarar de gangstermetoder som arbetsgivarna skaffat sig via bemanningsföretagen, förtjänar man en konflikt. Löntagarna behöver strid för sin trygghets skull.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
