ledare Den digitala samtyckeslagstiftningen kommer inte en dag för tidigt. Som konsument bör du se på dina personuppgifter som på dina sparpengar – och vara noggrann med vem du delar med dig av dem till.
Från och med idag är det du som äger din data och företagen som har den till låns. GDPR – eller den Allmänna dataskyddsförordningen – bidrar till en efterlängtad utjämning av maktförhållandena mellan medborgare och stat och mellan konsumenter och företag. Med tanke på Facebooks agerande under våren kommer den digitala samtyckeslagstiftningen inte en dag för tidigt.
De senaste veckorna har du säkert fått en drös e-postmeddelanden från nervösa företag och organisationer. Gemensamt för dem är att de har lagrat din data sedan en tid tillbaka, antingen för att kunna ge dig bättre service eller för att i än högre grad kränga på dig saker som du knappt visste att du var intresserad av.
Ett brott mot GDPR-lagen innebär dryga böter, upp till fyra procent av företagets omsättning – långt högre än vad många av de digitala företagen betalar i skatt i Sverige. Därav nervositeten.
Big Data är ett fantastiskt, men också skrämmande, fenomen. Det bygger på att du på nätet agerar mer förutsägbart än du tror. När man slår ihop din data med miljontals andra personers information går det lätt att säga i vilken fas av en köpresa du befinner dig och vilket e-mail eller vilken annons som är mest framgångsrikt för att få dig att dra fram kontokortet.
Du bör vara lika rädd om din data som du är om dina sparpengar.
Som medborgare och konsumenter behöver vi odla vår digitala mognad. Kanske är vi naiva för att de flesta av oss aldrig levt i ett totalitärt samhälle eller känt oss hotade av vår stat? Många resonerar till och med som så att den som har rent mjöl i påsen inte har något att vara rädd för, och därför utan vidare borde låta vilket företag som helst gräva runt i ens uppgifter.
Eller så har vi inte förstått hur den digitala uppmärksamhetsekonomin fungerar? I den nya, digitala ekonomin är data – och särskilt i stora mängder – värt oerhörda summor. Du bör vara lika rädd om din data som du är om dina sparpengar. Om tjänsten du använder är gratis, så är det troligen du, och din data, som är produkten och utgör tjänstens kommersiella värde.
Ännu är det oklart exakt hur lagen kommer att tillämpas. Det är inte förrän de första domarna faller som du och företagen i praktiken vet hur din data får och inte får behandlas.
Fram till dess är det dock på sin plats att rättshaveristerna i var och en av oss träder fram:
- Fatta aktiva beslut om vem du vill dela din data med
- Begär att få veta vilka uppgifter företag har om dig, och
- Begär radering av uppgifter som du faktiskt inte vill att företag och myndigheter ska lagra och/eller behandla
Det är väl också på sin plats att sända ett tack till EU-kommissionen som redan för sex år sedan lade fram förslaget som nu har blivit verklighet. Redan då hade tåget egentligen gått, men – som i fallet med den »riktiga« samtyckeslagstiftningen – bättre sent än aldrig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
