Under lördagen gick Taiwan till val. Landets nästa president Tsai Ing-wen har inte mycket till övers för Kina.
Unga invånare på Taiwan anser sig inte vara kineser. För dem är Kina ett främmande land – dessutom ett land som hotar yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och många andra värderingar som Taiwan håller högt.
En årlig undersökning från National Chengchi University visade nyligen att över 60 procent av öns invånare ser sig som “taiwanes”, snarare än som “kines och taiwanes”. År 1992 var motsvarande siffra bara 18 procent.
Kina har lyckats bra med sin ambition att isolera Taiwan diplomatiskt; landet är inte ens medlem i Förenta nationerna. Som en konsekvens uppmärksammas ofta inte vad som sker på ön. Få vet om att Taiwan våren 2014 hade en egen proteströrelse – långt mer målmedveten än Occupy Central i Hongkong – som ockuperade såväl kongress- och regeringsbyggnad i tre veckor.
Över 100 demonstranter skadades då polis rensade upp myndighetsbyggnaderna med batonger och vattenkanoner. Många av ockupanterna tillhörde åldersgruppen 20–29 år, där tre fjärdedelar enligt National Chengchi University ser sig som “taiwanes”.
Men bland de hundratusentals taiwaneser som samtidigt demonstrerade på stadens gator fanns medlemmar i alla åldrar. Bakgrunden var ett frihandelsavtal med Kina, som Taiwans president Ma Ying-jeou plötsligt godkände. Det fick över 50 olika NGO:s att förenas under plakat som “Taiwan är inte till salu”, av rädsla för ökat kinesiskt inflytande över samhället.
Detta var bara ett av ett par dussin kinesiska handelsavtal som Ma drivit genom sedan han blev president 2008. Även 2010 vällde hundratusentals taiwaneser ut på gatorna av denna anledning, samtidigt som knytnävsslagsmål utbröt i parlamentet.
Men att förlita sig på Kina har inte gett det ekonomiska uppsving som Ma lovade sitt folk. Istället har klassklyftor och fastighetspriser ökat, samtidigt som arbetarlönerna står stilla och ungdomsarbetslösheten når nya höjder. Under 2015 växte ekonomin bara med 1 procent.
Utvecklingen har straffat Mas nationalistparti Kuomintang i mellanårsval och opinionsundersökningar. Istället blir det Democratic Progressive Party som tar över makten. Sist det skedde, 2000–2008, försämrades relationerna över Taiwan-sundet dramatiskt och väpnad konflikt med Kina var nära, särskilt som dåvarande presidenten Chen Shui-bian öppet talade om en självständighetsförklaring.
Nya presidenten Tsai Ing-wen är mer sansad och inte lika inställd på konflikt. Dock förkastar hon det “1992 års konsensus” som stipulerar att det bara finns ett Kina, och som varit grundpelaren i relationen med Kina under Mas tid som president.
Taiwans demokrati må vara ung; undantagstillståndet lyftes 1987 och det första presidentvalet hölls 1996. Men valdeltagandet är bland det högsta i världen, och den unga generationen taiwaneser är beredda att kämpa för sin kulturella egen identitet genom att ta avstånd från Kinas regim innan det är för sent.
Jojje Olsson, författare och journalist baserad i Peking sedan 2007
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
