fredagskrönikan Vänsterns ultimatum borde ha varit enkelt att städa undan för regeringen. Det är hög tid att alla inblandade talar ur skägget, menar Jonas Nordling.
Så får vi då kanske en regeringskris lagom till midsommar. Och utan att ta ställning i sak går det ju att se denna utveckling som en kedja av inte helt genomtänkta beslut.
Som det här att såväl statsministern som justitieministern försöker övertyga allmänheten om att fri hyressättning inte betyder marknadshyra. För att i nästa veva lägga till att det dessutom inte kommer vara genomfört förrän om 100 år. Jag rekommenderar starkt att lägga ner detta haltande försök till retorik. Det är bara ovärdigt.
Alla kan se att det är marknadshyror som föreslås och att det kommer att gälla för hela hyresmarknaden långt tidigare än om 100 år.
När utredningen om fri hyressättning i nyproduktion tillsattes var det för att skaka om ett befintligt system, precis som tanken med utredningen inom arbetsrätten. I båda fallen var de som skulle skakas om i första hand parterna som äger systemen. Och i LAS-frågan visade det sig vara en vinnande formel, inte minst eftersom det fanns aktörer inom den fackliga världen som kunde vinna på en ny positionering. (Ja, jag tittar på dig, PTK)
Med tanke på den långa historia av intressegemenskap som präglat socialdemokrater och hyresgäströrelse så borde detta ultimatum ha varit enkelt att städa bort.
Inom hyresmarknaden ser inte landskapet likadant ut, men likväl var nog förhoppningarna inom regeringskansliet att Hyresgäströrelsen skulle fatta piken och börja prata med sina motparter. Och att en fastighetsägarvänlig utredning skulle leda till en sådan förflyttning.
Problemet var bara att utredningen sedan var mer än vänlig gentemot hyresvärdar. Den föreslår i förlängningen att Hyresgästföreningen ska fasas ut. Helt upphöra att existera. Den kollektiva förhandlingsrätt som gällt för landets hyresgäster och som till stor del påverkat ett sekel av bostadspolitik är till synes inte längre önskad.
Vilket i och för sig verkligen bör leda till en förhandlingsvilja hos Hyresgästföreningen i linje med den troliga grundtanken från januaripartierna. Men det tyder också på en dålig analys av hur pressade organisationer kan reagera. Speciellt när de behandlas som paria. Eller åtminstone inte som en del av framtiden. Lägg därtill att föreningen också tvingas tugga i sig ytterligare en provokativ hyresutredning inom kort.
Vänsterpartiet i sin tur har hängt upp sitt missnöje på att om parterna är nöjda så sitter partiet still i båten. I arbetsrätten funkade kanske den strategin. (Även om tolv LO-förbund faktiskt inte alls är så nöjda med slutresultatet.) När det gäller bostadsfrågan blev det inte lika lätt.
48-timmarshotet från partiledare Dadgostar häromdagen var dock egentligen rätt enkelt: Om Hyresgästföreningen är nöjda så är V nöjda. Och med tanke på den långa historia av intressegemenskap som präglat socialdemokrater och hyresgäströrelse så borde detta ultimatum ha varit enkelt att städa bort.
Men även om den sent inkomna inviten från regeringen välkomnades av Hyresgästföreningen, så har ordförande Marie Linder samtidigt varit tydlig om att de är långt från nöjda med läget. Vilket inte är så underligt. Regeringen erbjuder nu hennes organisation att förhandla med sina motparter om sin egen överlevnad.
Så: 2021 tycks inte Socialdemokraterna längre ha någon intressegemenskap med denna rörelse. Tvärtom är signalen tydlig: Hyresgäströrelsen har gjort sin plikt, Hyresgäströrelsen kan gå. För att travestera Schiller.
Men som gammal bostadsreporter kan man i alla fall glädjas åt att den uppkomna regeringskrisen bottnar i en viktig fråga. Förhoppningsvis kommer alla inblandade tala klarspråk i fortsättningen.
Jonas Nordling är chefredaktör och utgivare för Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
