På Almedalsveckans sista dag höll Stefan Löfven ett ideologiskt och visionärt tal. Eller rättare sagt, mänskligt.
Han förundrades över sina barnbarns möte med förskolan: ”Jag har märkt hur de kommer hem med nya ord och nya sånger – jag undrar hur så mycket kunskap kan komma in i en så liten varelse så snabbt.”
Utifrån sådana konkreta resonemang om människans utveckling redogjorde Löfven för ”principen om lika livschanser”. Den innebär egentligen klassisk socialdemokratisk politik: Jämlikhet genom rättvis fördelning av resurser, makt och möjligheter.
Livschanserna ska börja tidigt. Socialdemokraterna vill ha en förskolereform som innebär mindre barngrupper och bättre utbildad personal. Fler föräldrar ska få råd och möjlighet att skriva in sina barn i förskolan.
Löfven ägnade huvuddelen av sitt tal åt skola och arbetsmarknad. Att få vara med och bidra till samhället – genom att ta till vara på det bästa hos sig själv – var den röda tråden. Rejäl utbildning i stället för förnedrande fas 3, till exempel.
Jobbpolitiken kunde ha varit mer konkret. Ändå är det inte konstigt att Twitter och Facebook svämmade över av lyckliga socialdemokrater som prisade partiledarens insats i Almedalen. Äntligen ett tydligt alternativ till alliansens politik!
Men, tyvärr, det fattas något. En princip om lika livschanser kan aldrig bli praktisk verklighet utan gemensam finansiering via skattesedeln. Välfärd kostar pengar. Att ta hand om varandra i ett samhälle är att betala solidariskt för det.
Detta nämner Stefan Löfven bara i en snabb passus i sitt tal: ”Sverige ska ha ett rättvist skattesystem, där du bidrar efter bärkraft.”
Socialdemokraternas mummel i skattefrågan är oroande. Inte ens om alliansregeringen inför ett femte jobbskatteavdrag lovar oppositionsledaren att avskaffa det. Socialdemokraterna vill nämligen inte ”riva upp människors hushållsekonomi”.
Problemet är bara att alla dessa jobbskatteavdrag river sönder välfärden. De är trappsteg i en nerförsbacke som leder bort från alla eventuella principer om lika livschanser.
Socialdemokraterna borde inte acceptera det. I skattefrågan är Miljöpartiet numera radikalare än socialdemokratin: Gustav Fridolin sa blankt nej till det femte jobbskatteavdraget när han talade i Almedalen i tisdags.
Stefan Löfven är en partiledare som utstrålar hederlighet. För honom vore det enkelt att tala klarspråk om den generella välfärden: Om vi vill att människor ska ha samma livschanser kan vi inte sänka skatterna hur mycket som helst. Då måste vi våga prioritera det gemensamma, som vi alla tjänar på.
”Vi ska inte förväxla godhet med kravlöshet”, säger Stefan Löfven om hur han vill befria unga människor ur arbetslöshet. Det är intressant hur kravretoriken alltid bara plockas fram när det gäller utsatta grupper.
Samma princip borde nämligen gälla i välfärdspolitiken, ja i hela berättelsen om samhället. Ni vet det där klassiska: ”Gör din plikt, kräv din rätt.”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
