Ledare Det svenska försvaret brister, men när borgerliga NATO-drömmar är förlegade och diskreta löften om hjälp utifrån inte längre kommer infrias, är fortsatt alliansfrihet det enda som återstår. Det gör Folk och Försvars uppgift viktigare – och svårare – än på länge.
Att vi kan vara alliansfria i Sverige, som vi alltid har och ska vara, men ändå ha en dörr på glänt om möjlig hjälp utifrån, tycks vara mer av en illusion än någonsin tidigare.
Visserligen slöt försvarsminister Peter Hultqvist häromåret ett avtal med USA:s försvarsminister James Mattis om nära samarbete och gemensamma övningar. Och i en korridor i Pentagon anförtrodde denne Mattis för Dagens Nyheters säkerhetspolitiske medarbetare Mikael Holmström att Sverige skulle få hjälp av USA: »If you are in trouble – we will be there«.
Men vad är sådana diskreta löften och avtal värda idag, när Mattis fått sparken av den lynnige presidenten Donald Trump?
Den svenska borgerlighetens dröm om ett regelrätt svenskt NATO-medlemskap ser inte heller ut att vara en väg mot större säkerhetspolitisk trygghet. På försvarsalliansen NATO:s toppmöte i somras hotade nämligen president Trump med att ta hem sina trupper i Europa och ifrågasatte den regel som gör att USA måste komma Europa till hjälp om man angrips.
Folk och Förvars traditionella möte i Sälen, som börjar i helgen, borde därför försöka tala klartext om det oklara säkerhetspolitiska landskapet
Till detta har många intrycket att USA:s president mer tycks gilla att umgås med totalitära ledare än att stå upp för sina gamla allierade.
Dessutom är NATO på egen hand inne i en svårartad kris, när alliansens medlem Turkiet är inblandad i konflikten i Syrien. Och Storbritannien, som efter kriget tillsammans med USA varit garanten för ett fritt Europa, är på väg att via Brexit lossa banden till kontinenten.
Tysklands Angela Merkel har sagt att den säkerhetspolitiska kartan är på väg att ritas om: »Tiden är förbi då vi kan lita på andra«. Med andra ord: Vi får försöka se om vi kan klara oss utan USA.
I det nya läget har den franske presidenten Emmanuel Macron föreslagit ett rent europeiskt försvar. Och Merkel har sagt att hon kan tänka sig det, som ett komplement till NATO.
Men som alltid med tyskarna ska nya arrangemang inte få kosta särskilt mycket. Och Macron har direkt fått tummen ner för sitt utspel av högernationalistiskt inriktade EU-länder, av vilka somliga rentav är Putin-beundrare.
Folk och Förvars traditionella möte i Sälen, som börjar i helgen, borde därför försöka tala klartext om det oklara säkerhetspolitiska landskapet. I veckan har vi istället fått ett larm från armén om att vi inte tycks få två fullständiga brigader 2020, som sagts.
Det är en viktig fråga, särskilt om borgerliga NATO-drömmar är förlegade, att diskreta löften om hjälp utifrån inte kan infrias, och att fortsatt alliansfrihet är det enda som återstår. Men armébrigader i all ära.
Det senaste halvåret har visat på tre stora och växande säkerhetspolitiska utmaningar – den svenska självförsörjningen på livsmedel, vårt ytterst sårbara elnät och de återkommande cyberattackerna.
Mötet i Sälen måste också här ge oss en tydlig färdriktning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
