Tänd ett ljus för Gaza

Mångdubbla det svenska biståndet till Palestina. I det här förtvivlade läget är det det bästa vi kan göra.

Medan civilbefolkningen i Gaza tvingas genomlida terrorn av ytterligare en bombnatt, kan vi tända ett hopp om att det som nu läggs i ruiner ska byggas upp igen. Vi kan inte rädda de människoliv som gått till spillo, men vi kan ge ett löfte till dem som nu förtvivlat söker efter sina älskade i rasmassorna, att de som överlevt har gjort det för att leva ett bättre liv.

Medan Israel och Hamas skyller ifrån sig om vem som är ansvarig för det här krigets hittills värsta massaker, den som kan ha tagit upp till 500 liv på al-Ahli Arab Baptist-sjukhuset i Gaza City, bör vi lova att sjukhuset ska byggas upp igen. Avdelning för avdelning, kuvös för kuvös. Vi ska bygga en lekterapi också, och världens modernaste förlossningsavdelning. Vi kan det, vi är skyldiga det.

Vi ska bygga upp skolorna också, som fulla av civila som söker skydd träffas av bomb efter bomb nu trots att den humanitära rätten kräver att skolor ska vara fredat område. 40 procent av Gazas befolkning är under 14 år, och tusentals av dem kommer att saknas i bänkraderna, deras skratt kommer aldrig mera höras på skolgården. Men den nya skolan kommer att ha vackra klassrum. Och skolbibliotek! En skola som öppnar fönster mot omvärlden, som skapar framtidstro, som vaccinerar barn mot våldsromantik, som rustar dem för att bli fredsbyggande vuxna.

Inte en krona till Hamas, men allt stöd vi kan uppbåda till den palestinska befolkningen.

Och nej, det är inte att ta ställning för ”ena sidan” i en konflikt mellan Hamas och Netanyahus israeliska regering. Det är att ta ställning för freden.

Det är att ta ställning för den israeliska civilbefolkningen som i dag måste lära sina barn var närmast skyddsrum är, som måste lära dem att vara rädda för knivattacker, bussbomber och för fasansfulla massaker som den Hamas utförde den 7 oktober.

För som den israeliska journalisten och Palmepristagaren Gideon Levy ständigt påminner oss om, våldspiralen kommer inte att kunna brytas med ännu mera våld: ingen är säker innan alla är säkra, det finns ingen säkerhet utan fred.

Att inte envist, enträget, uthålligt hålla fast vid det, det är svika Israel, den israeliska befolkningen. Och Palestina. Vi måste följa uppmaningen från Judar för palestinsk-israelisk fred: sluta använda allas vår sorg och chock för att rättfärdiga hämnd och skapa mer civila blodsutgjutelser.

I Israel och Gaza lever människor i ett skruvstäd mellan extremister på båda sidor som rättfärdigar våld mot oskyldiga civila.

Det är ett skruvstäd gjutet av den europeiska historien, av antisemitism, kolonialism och oljeimperialism. Vi kan välja att låta extremister skruva åt det ytterligare, tills ingen fredsrörelse finns kvar någonstans.

Men utvecklingsbiståndet har visat att det går att bygga förutsättningar för en hållbar fred.

På listan över de biståndsorganisationer som nu måste ställa in sin verksamhet hals över huvud efter att SD och liberalpartisterna (som de numera kallas av liberala DN) tvingat regeringen att pausa det svenska biståndet finns lokala människorättsorganisationer, journalister, FN:s kvinnoorgan UNIFEM som ger stöd till våldsutsatta kvinnor och flickor.

Biståndsprojekt som utgjort små fickor av hopp, en glänta av framtidstro att hämta att kraft ur.

För varje studieresa ökar kunskapen om konflikterna som plågar landet mellan Jordanfloden och Medelhavet, och förståelsen för hur de kan lösas. För varje oberoende journalist som får stöd, för varje föreställning på Frihetsteatern, för varje utbyte mellan palestinska och israeliska ungdomar ökar motståndskraften mot extremisternas propaganda. För varje barn som får hålla en kristen följeslagare i handen på väg till skolan mellan stenkastande bosättare i Hebron tänds ett hopp om en människa som kan leva i fred, och bygga fred.

Läget är förtvivlat, och Palestinagrupperna har rätt. Den svenska regeringen måste agera kraftfullt för en omedelbar vapenvila, skydd för den palestinska civilbefolkningen och införsel av akut humanitär hjälp, mat, vatten, medicinsk utrustning och elektricitet.

Den svenska regeringen borde också mångdubbla biståndet.