Tänd ett ljus för narkotikans offer

I dag är en dag att minnas – men också att agera. Varje år den 1 november tänder vi ett ljus för narkotikans offer. Ett ljus som uppmärksammar dem som gått bort, men också alla de anhöriga och närstående som finns kvar med sin sorg och saknad.

Varje år sker över 800 narkotikarelaterade dödsfall i Sverige – och varje dödsfall är ett för mycket. För att få till en förändring krävs en rad insatser. Det handlar både om att stärka och utveckla det som är bra och att våga tänka nytt. Antalet personer som söker hjälp för sin narkotikaanvändning har i flera år ökat och många av dem som avlider är redan kända av vården. Det visar på behovet av tidigare, snabbare och bättre stöd och insatser. Flera initiativ är redan på gång – exempelvis för att täppa till glappen mellan beroendevården och psykiatrin för dem som lider av samsjuklighet samt utbyggnaden av nässprayen Naloxon, som kan häva överdoser. Men mer måste göras.

För oss är det en fråga som är nära på ett mänskligt plan. I våra medlemsorganisationer pågår kamratstödsverksamhet, behandling, stödsamtal och aktiviteter för anhöriga och närstående. Det är verksamhet på liv och död för många av dem som ingår i den.

Att förebygga narkotikaanvändning är viktigt för att minska narkotikarelaterade problem och skador

När man talar om vikten av en fungerande vårdkedja är det för oss – och våra medlemmar – just detta det handlar om. Att fånga upp människor i ett tidigt skede och ge det stöd och den behandling som varje enskild individ behöver. Men lika viktigt är att människor får landa i ett fungerande sammanhang efter ett beroende och här är kontakten mellan vården och civilsamhället avgörande. Det finns organisationer och frivilliga som kan vara närvarande under den återhämtning som sker efter en behandling – och de släpper inte heller taget, även om någon skulle misslyckas ett par gånger på vägen.

Men det behövs fler insatser, på olika nivåer. Ett sätt är att införa en så kallad god samaritlag så att den som larmar 112 vid en överdos inte riskerar att dömas för ringa narkotikabrott. Man ska aldrig behöva tveka om att larma för att rädda liv. Vi behöver också se över möjligheterna till andra påföljder – där de med konstaterad beroendesjukdom kan hänvisas till vård snarare än böter. Vi vet också att orsakerna bakom kvinnors och mäns användning av narkotika och icke läkarförskrivna läkemedel kan se olika ut och den kunskapen måste finnas med i utformandet av stöd och behandling.

Att förebygga narkotikaanvändning är viktigt för att minska narkotikarelaterade problem och skador i stort, men även för att på sikt minska dödligheten. Här finns idag tydliga brister, men också stor potential. Runt om i landet når ett flertal kommuner bra resultat i sitt förebyggande arbete genom samverkan mellan föräldrar, skola, socialtjänst, polis och civilsamhälle. Bland våra organisationer pågår varje dag ideella insatser för att skapa meningsfulla aktiviteter för barn och unga på kvällar, helger och skollov. Men här krävs mer resurser för att stärka det förebyggande arbetet i de kommuner som inte kommit lika långt

Problematiken kring narkotika är komplex och det finns inga enkla eller snabba lösningar. Men det finns en tydlig väg framåt. Det handlar om övergripande insatser för att minska konsumtionen och de skador och den för med sig — men även att utveckla nuvarande vård och behandling för den som hamnar i ett beroende. Och framförallt inte glömma stödet till de anhöriga som finns runt om, som föräldrar, syskon och barn. Idag tänder vi ett ljus för dem som drabbats och ställer samtidigt krav på en starkare och mer sammanhållen kedja i insatser och samverkan – från förebyggande arbete till stöd för återhämtning efter ett beroende. Insatser som gör skillnad.