Medier och andra partier har länge förhållit sig till SD genom att prata metoder och räkna mandat. Men tänk om väljarna faktiskt har köpt SD:s berättelse om samhället och det som behövs är en kraftfull politisk motberättelse?
Det närmar sig valåret 2018 och den största nyheten från den senaste partisympatiundersökningen förra veckan är att Moderaterna går upp och förbi Sverigedemokraterna som Sveriges näst största parti. SD backar, men är ohotat det tredje största partiet, även bland unga väljare.
Den mediala fixeringen vid SD och de andra partiernas förhållningssätt till dess existens har varit konstant i många år. Ska de bjudas in till samtal? Ska man regera med dem, hur ska man se på deras stödröster i riksdagen? Partierna själva har lurats in i att fokusera på dessa pseudopolitiska frågor. Kanske är det viktigt för väljarna att veta och kanske har det påverkat deras svar till SCB. Men kanske är det viktigaste att de politiska idéerna tydliggörs.
Nisha Besara vädjar i en Expressenkrönika att väljarna inte ska kasta bort sin röst på ytterlighetspartier genom att proteströsta eller för att skaka om svensk politik. Hon identifierar väljarna som »Ni som tänker att det bara krävs nytt blod i riksdagen, men inte engagerar er politiskt själva, med ert eget blod, utan slarvigt slänger er röst på något destruktivt, utan att egentligen tillhöra den där lilla lilla klicken som verkligen tror på de destruktiva idéerna«.
Med andra ord, ni som röstar på något ni egentligen inte tror på, sluta med det.
Det är på något sätt betryggande att tänka så, att röstandet sker i affekt, i någon slags förvirring över vad detta ytterlighetsparti står för. Men tänk om det är så att majoriteten av SD:s väljare röstar på SD för att partiet erbjuder det väljarna vill ha? Man röstar på SD för att man tycker som SD.
Det är på något sätt betryggande att tänka så, att röstandet sker i affekt, i någon slags förvirring över vad detta ytterlighetsparti står för.
På ett socialdemokratiskt kvällsarrangemang i Stockholm förra veckan kunde man höra Niclas Nilsson från Expo prata om högerextremismen i valet 2018. Han menade att arbetarrörelsen oftast fastnar i hur, vilka metoder som ska användas. Hur ska ett parti som SD bekämpas, hur ska de egna väljarna lockas tillbaka från SD och hur ska facken agera när SD blivit störst bland arbetarna.
Niclas Nilssons anspråkslösa förslag var att inse att SD:s väljare har köpt SD:s berättelse om samhället och att den bästa motkraften är att sprida en egen berättelse.
Istället för att reaktivt svara på SD:s utspel krävs att proaktivt kunna formulera varför socialdemokratin är viktig, vad den står för idag och vad den står för i framtiden. Vad är kärnan i ideologin? Varför är den ideologin mer värd att lägga sin röst på än SD:s ideologi?
Av de unga väljarna anger bara 16 procent att det är möjligheten för partiet att få igenom sin politik som avgör var rösten hamnar. Istället styr partiets ideologi och grundläggande värderingar vad man röstar på, säger 60 procent.
Det är inte väljarna som ska ta sitt förnuft till fånga och själva inse vad alternativet till SD är. Det är politikerna som måste berätta varför vi ska ha ett land präglat av solidaritet och jämlikhet och sedan visa vad det betyder i praktiken. Den berättelsen får varken glömmas eller sluta berättas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
