I onsdagens reportage om ettårsdagen efter Husby-kravallerna pekar Uppdrag Granskning ut Megafonen som uppviglare. Det är ren spekulation och tvivelaktig journalistik, skriver Tanvir Mansur.
Berättelser där det finns en tydlig skillnad mellan de onda och goda tillhör de mest populära sagorna. Kanske är det därför Uppdrag Granskning (UG) baserar sitt programkoncept kring den idén? Forskare som var med i ett UG-avsnitt om vänsterextremism skriver på SVT Opinion om hur deras forskning förvrängs i programmet. De går så långt att avråda sina kollegor att intervjuas av programmet, eftersom “intervjupersoner behandlas som statister i en på förhand regisserad intrig”. Det senaste exemplet är Uppdrag Gransknings anklagelse mot föreningen Megafonen som sändes i avsnittet om Husby i onsdags kväll.
Megafonen organiserar unga i förorterna i Stockholm för att anordna läxhjälp, seminarier och fotbollsturneringar. Det är unga som har tröttnat på att förorten drabbas av nedmontering och nedprioritering och vill ge en röst till de som aldrig hörs i etablerade medier. Efter namninsamlingar och möten med stadsdelsnämnden i Rinkeby-Kista, övertygade de politikerna att rusta upp den gamla fotbollsplanen Trean i Husby. De tror på långsiktiga lösningar för att hantera problem i förorterna.
Första dagen efter att bilarna började brinna i Husby anordnade de därför en presskonferens. De ville ge en annan förklaring till varför bränderna hade startat, än den som kan förväntas av journalister som inte bor i området. De representerar inte Husby, men de är en av alla röster som finns i området.
Uppdrag Gransknings reporter antyder flera gånger i programmet att just Megafonen skulle bära ansvar för kravallerna i Husby för ett år sedan. Reportrarna använder sig bland annat av obekräftade uppgifter i ett hemligstämplat dokument hos Rikskriminalpolisen. Där visar de att det ska finnas “viss underrättelseinformation om att individer från Megafonen deltagit och uppmanat andra att delta i oroligheterna”.
Vad denna underrättelseinformation är för något får tittarna inte reda på. Det finns heller ingen anmälan mot Megafonens medlemmar, inget åtal och framförallt ingen dom. Att spekulera om att Megafonen skulle ha uppmuntrat till deltagande i upplopp blir då en tvivelaktig form av journalistik. Media ska inte göras till domare, det är ovärdigt public service.
Niclas Andersson, närpolischef för Västerort, är med i programmet berättar för Aftonbladet säger att Megafonens roll i upploppen är diffus:
– Men min uppfattning är att händelserna sammanföljer. De går ut med information och sedan startar upploppen. Men det är inte de som är grunden till att det blir upplopp, det har med mer djupliggande orsaker att göra.
Efter den första dagens upplopp skrev Megafonen att de inte hade något med bilbränderna att göra och startade en insamlingsfond till förmån för de som har drabbats av bilbränder. Det tar inte programmet upp. Megafonen utsattes för en systematisk smutskastning bland opinionsbildare och journalister efter upploppen.
Det är tråkigt att se hur Uppdrag Granskning följt efter. Megafonen har nu beslutat sig för att inte uttala sig i media, troligtvis för att de ungdomar som engagerar sig inte ska behöva utsättas för mediedrev.
Fahd Luyombya arbetar med ungdomar i Husby och säger i programmet att i slutändan var det civilsamhället som såg till att bilbränderna upphörde. Föräldrar, syskon och andra i området visade upp sig på torget, grillade korv och umgicks. Då slutade bilarna att brinna. Megafonen är en del av det civilsamhället, och blir tyvärr misstänkliggjorda här av ett program i svensk public service.
Tanvir Mansur, debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
