Stoppa surrogatindustrin

Regeringen bör göra allt för att motverka den kommersiella surrogatindustrin.

Längtan efter barn är oerhört stark. Barnlösa kan göra nästan vad som helst för att bli föräldrar.

Men den surrogatindustri som utvecklats i vissa länder är inget svar på denna längtan. Och de förmedlingar som öppnar för att hjälpa dessa barnlängtande människor – nyligen i Stockholm – gör inget annat än att cyniskt utnyttja denna längtan. För ett pris mellan 500 och 900 000 kronor ska man kunna köpa ett »garantipaket« med »obegränsad tillgång till IVF och äggdonationer«.

Den internationella surrogatindustrin – för det är närmast en industri i vissa länder – rymmer fantastiskt många tveksamheter. Gravida som mer eller mindre spärras in, och där kliniken reglerar vad de får göra och äta under graviditeten. Den indiska surrogatindustrin omsatte miljardbelopp innan regeringen 2015 föreslog att den skulle begränsas till att bara gälla landets egna medborgare. Thailand införde samma år ett liknande förbud efter att ett par vägrat ta emot ett barn som fötts med Downs syndrom.

Det finns också juridiska svårigheter i regleringen som inte är acceptabla när det är människoliv det handlar om. Vad händer i det fall mamman vill behålla barnet? Vad händer i det fall det »beställaren« inte vill ha exempelvis ett handikappat barn? Mänskliga rättigheter är svåra att kombinera med handel med kroppar och barn.

Surrogatförespråkarna förenklar det ofta till att det handlar om att hyra ut bara en livmoder, en lite oförarglig kroppsdel alltså. Men att vara gravid involverar hela kroppen – från blodtryck till ledvärk och förändrade ligament, och stora risker vid förlossningen. Hur ska man därmed kunna skilja ut att det bara är en del av kroppen som avtalas bort?

Kvinnors rätt till sin egen kropp är långtifrån självklar i många delar av världen. En industri där välbeställda par i väst mer eller mindre beställer friska barn av fattiga kvinnor, är något som med sådana baksidor kan helt enkelt inte regleras bort.

Mot den bakgrunden är det en lättnad att en utredning i våras sade nej till att tillåta såväl altruistiskt som kommersiellt surrogatmödraskap i Sverige.

Utredningen slog också fast att kommersiella surrogatarrangemang i utlandet bör motverkas. Alltså är det är dags att regeringen täpper till kryphålet och gör även sådana här surrogatarrangemang olagliga i Sverige.

En grupp man onekligen kan känna sympati med i dessa fall är de homosexuella männen. För dem finns i princip inga alternativ idag för att bli föräldrar, eftersom inga länder godkänner dem för internationell adoption.

Ett av problemen i Sverige att det genomförs för få inhemska adoptioner. Att få till ett bättre fungerande sådant system, även om inte heller det är enkla frågor, vore ett oändligt bättre alternativ för både hetero- och homosexuella barnlösa.