Ledare Ersättningen för digital utomlänsvård har öppnat upp för ett kryphål till skattepengar, där den enklaste vården slukar stora belopp.
Socialminister Lena Hallengren har tillsatt en utredare som ska gå igenom principerna för ersättning inom vårdval, utomlänsvård och det som kallas digital utomlänsvård. Utredaren ska också kartlägga hur digitala vårdtjänster marknadsförs och hur det påverkar vårdkonsumtionen.
Centralt i detta är ersättningen till privata vinstdrivna vårdcentraler som erbjuder ”digital vård”. Sådana vårdcentraler finns över hela landet, eftersom det finns en tvångslag som säger att alla regioner måste tillämpa Lagen om valfrihetssystem (LOV) och tillåta privatavinstdrivna vårdcentraler, och finansiera dem på samma sätt som de egna, icke-vinstdrivande vårdcentralerna.
Kvar i vårdcentralens väntrum blir de kroniskt sjuka, äldre och multisjuka.
Principen om ersättning för utomlänsvård är lätt att förstå: om du är på resande fot eller till exempel på semester i Jönköping är det naturligt att du ska kunna uppsöka en vårdcentral där om du ramlar och slår dig, och att den vårdcentral som plåstrar om dig ska kunna skicka räkningen till den vårdcentral som du hade gått till hemma. Men är det rimligt att ersättningen för utomlänsvård ska gälla även digital vård, som ju kan ges var som helst?
Självklart ska det vara möjligt att komma i kontakt med vården via digitala kanaler. Vårdguiden 1177 är ett utmärkt verktyg för den som behöver råd och för att guida människor till rätt vårdnivå.
Men ersättningen för digital utomlänsvård har öppnat upp för ett kryphål till skattepengar: en marknad där vinstdrivande digitala vårdföretag som inte tar ansvar för varken helheten eller kontinuiteten kan rikta in sig på de ”kunder” som är mest lönsamma: yngre, relativt friska personer med lindriga besvär. Kvar i vårdcentralens väntrum blir de kroniskt sjuka, äldre och multisjuka.
Trots att regionerna gjort försök att begränsa läckaget av både personal och resurser till nätläkarna genom att sänka ersättningen har nätläkarföretagen fortsatt att växa.
Det är mycket välkommet att regeringen utreder hur ersättningssystemen kan reformeras i grunden, för som vi har det idag kan vi inte ha det. Det är en utveckling på speed. Vad händer om vi inte klarar att vända utvecklingen?
Nätläkarbolagen har redan börjat marknadsföra helt onödig vård. Sök vård för fotsvamp! uppmanar till exempel MinDoktor, trots att fotsvamp mycket sällan kräver vård alls, än mindre läkarvård.
Nätläkarna har också börjat maximera sin lönsamhet genom att specialisera sig på allt mindre besvär.Blodtrycksdoktorn finns redan utanför ett köpcenter nära dig.
De har också redan spridit sig till specialistvården. ”Få specialistvård online, direkt och utan onödigt krångel” lovar reklam i tunnelbanan.
Och genom att nätläkarna börjat samarbeta med apoteken har de kortslutit en grundläggande princip: den som ordinerar ett läkemedel ska inte tjäna pengar på medicinen. Det måste finnas en tydlig rågång mellan läkare och apotekare. Hur ska patienten annars kunna lita på att medicinen verkligen behövs? (Även detta försöker regeringen göra något åt).
Regionerna är redan så bortkollrade av den allt mäktigare digitaliseringslobbyn att de på allvar börjat tro att man kan ersätta personlig kontakt med en chatbot. Nyligen tvingades Region Jämtland Härjedalen att stoppa sin e-tjänst efter att den ordinerat en huvudvärkstablett till en man med en pågående hjärtinfarkt. När inträffar det första dödsfallet på grund av AI-styrd vård?
Regeringens mål är att alla som vill ska få en egen, fast läkare på sin vårdcentral eller hälsocentral. Om det ska kunna förverkligas, och om vi ska kunna se till att de fasta läkarna har ett rimligt antal patienter, då kan vi inte fortsätta finansiera ett system som splittrar vården, och som ökar tillgängligheten för dem med små besvär på bekostnad av dem med större behov.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
