Det pågår en humanitär katastrof i Kurdistans flyktingläger. Sverige och EU måste ge ännu mer humanitärt stöd till flyktingarna, skriver Tara Twana, S-politiker och styrelsemedlem i Humanisterna.
Situationen för människorna i irakiska Kurdistan är akut. Islamiska Statens framfart har vållat en humanitär katastrof som är värre än de flesta kan föreställa sig.
Helt nyligen besökte jag fyra flyktingläger i Sulaymaniyah och Duhok i irakiska Kurdistan för att överlämna 230 000 kronor till CDO som Humanisterna samlade ihop på en stödgala i april. I Duhok träffade jag några av de flickor och unga kvinnor som kommit tillbaka efter att ha blivit bortrövade av IS. En av flickorna var gravid i tredje månaden. Hon var nio år gammal.
Jag, som själv är född i irakiska Kurdistan, har noga följt rapporteringen om Islamiska Statens framfart och vidriga brott mot barn och vuxna i området. Ändå visade sig livet i flyktinglägren vara långt värre än jag kunnat föreställa mig. I flyktinglägren råder brist på mat, rent vatten och el.
I det interna flyktinglägret Arbat i Sulaymaniyah i norra Kurdistan lever 3 200 familjer med sina barn i ett hett ökenområde. Det var två månader sedan den senaste matleveransen från den irakiska regeringen kom. Det finns bara en enda sjukvårdsmottagning i hela lägret och det kan ta två veckor att få träffa en läkare. Barnen lider av sjukdomar och diarréer eftersom lägrets enda vattentank är förorenad. Kvinnorna vågar inte besöka latrinerna i utkanten av området på kvällarna för risken att bli överfallna i mörkret.
Barnen, som behöver skolgång för att försöka återgå till en mer normal tillvaro, får inte plats i de provisoriska skolorna under tältdukarna.
Som i alla katastrofer drabbas barnen och kvinnorna värst. De kvinnor som inte har någon man som kan försörja dem kan tvingas prostituera sig. Rapporter visar att prostitution och trafficking har ökat i området. Ligor som härjar hämtar flickor och till och med barn från lägren till de större städerna och transporterar dem sedan tillbaka.
Till flyktinglägret i Duhok kom också de yazidiska flickor som deras familjer kunnat ”köpa” tillbaka från IS. Köpet av flickorna sker i två steg. Först köper någon flickorna från IS och sedan ringer denna person familjerna och sätter ett nytt, högre pris på flickorna. Det har hänt att mellanhänderna ångrat sig om de ansett att flickorna ”ser bra ut”.
De gamla och sjuka kvinnorna brukar släppas men för de unga betalar deras familjer ett högt pris för att de ska kunna komma hem. Är flickan ung och ogift är priset omkring 500 dollar eller mer – flickans utseende bestämmer summan under förhandlingen med IS.
I lägret försöker hjälporganisationer och frivilliga ge de yazidiska flickor som kunnat friköpas ett särskilt stöd, bland annat med hjälp av psykologer från frivilligorganisationen Shanaz. Det som berörde mig mest under mitt besök var den flicka som var nio år gammal och gravid i tredje månaden. Till och med IS-krigarna hade förstått att hennes kropp, som ser ut som en sjuårings, inte skulle klara graviditeten och hade släppt henne fri. Flickan kommer nu att få genomgå en abort med hjälp av Läkare utan gränser.
Psykologerna som hjälper flickorna lirkar långsamt ur dem deras berättelser. En fjortonårig flicka kom tillbaka till sin familj i flyktinglägret efter tre veckors fångenskap hos IS. Enligt psykologerna befann hon sig först i förnekelsefasen och sa att IS-krigarna behandlat henne som sin syster. Men efter några samtal berättade hon om en IS-soldat som våldtagit henne, lite senare ändrade hon sig och sa att det hade varit tre män som utnyttjade henne samtidigt. Eftersom skammen är så stor tar arbetet och bearbetningen oerhört lång tid, berättar psykologerna.
Nu krävs handling både från det internationella samfundets sida och den regionala kurdiska regeringen som har alldeles för lite resurser att hjälpa internflyktingarna. Jag uppmanar därför Sverige och EU att nu stå upp för människors lika värde och ge ännu mer humanitärt stöd till flyktingarna och dessutom sätta press på den irakiska regeringen.
Jag vill också lyfta möjligheten att erkänna det brutala våldet mot yazidierna som ett folkmord. Sverige skulle kunna bistå den kurdiska regeringen med team som i ord och bild skulle kunna dokumentera yazidiernas oerhört svåra situation.
Den gravida nioåriga flickans tomma ögon lämnar inte mina näthinnor. Vi får inte vänja oss vid de ohyggliga rapporterna om Islamiska Statens grymhet. Vi måste kraftsamla för att hjälpa människorna som lever i denna humanitära katastrof.
Människorna i Kurdistans flyktingläger behöver hjälp nu! Om det inte sker riskerar barnen i flyktinglägren i Kurdistan att bli en förlorad generation.
Tara Twana, styrelseledamot Humanisterna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
