De som kör slaktavfall ersätts med timlön. Men vi inom taxinäringen, som kör människor, kör på provision, skriver sex representanter för Taxi för bättre villkor.
Inom taxinäringen frågar vi oss ofta: Varför är det förbjudet att köra gods på ackord men tillåtet när det gäller människor?
De som kör exempelvis slaktavfall ersätts med timlön medan vi inom taxinäringen, som kör människor, kör på provision.
I EU:s direktiv för godstrafik (EG nr 561/2006 artikel 10) kan vi tydligt läsa att ersättning för godstrafik inte får baseras på körd sträcka eller mängden gods på ett sådant sätt att det utgör en fara för trafiksäkerheten.
Varför gäller inte detta när vi kör människor?
En taxichaufförs lön är i dag baserad på det inkörda beloppet och vi avlönas med procentandel på det. Det betyder att ju fler uppdrag vi genomför, desto högre lön får vi.
Det innebär också att ju snabbare vi klarar ett uppdrag, desto mer pengar kör vi in till vår uppdragsgivare – åkaren, vilket i sin tur innebär högre lön för mig som chaufför.
Jämförelsen med gods, som körs till ett fast pris, är speciellt relevant när det gäller körningar av de skattefinansierade resorna – färdtjänst, sjukresor och skolskjutsar.
Vi kör människor!
Deras liv är beroende av våra tjänster. Vi gör det på ackord, till starkt reducerad ersättning. Det är skamligt!
För att nå upp till en rimlig lönenivå måste de flesta av oss chaufförer, med hårt tryck på gaspedalen, köra in pengar på de privata resorna. Det blir en stressfaktor när lönen är beroende av hur många körningar man har fått och hur stor del av dessa som är betalda med skattemedel.
Att överleva rent ekonomiskt är svårt eftersom det innebär att dåliga arbetspass måste kompletteras med fler tills man är uppe i 200 till 300 timmars arbetstid varje månad. Man får inte tillräckligt med varken sömn eller fritid. Studier visar att de som jobbar mer än 50 timmar i veckan riskerar att drabbas av stroke i högre utsträckning än de som jobbar 35–40 timmar.
Det tär psykiskt på förarna och det är inte ovanligt att de är sjukskrivna på grund av utbrändhet.
Efter en undersökning bland chaufförer, kom vi inom Taxi för bättre villkor fram till att majoriteten av chaufförerna i storstäder jobbar så många timmar på ett år att det motsvarar en övertid på 2–8 månader per år, eftersom de har en arbetstid på 200 till 300 timmar i månaden.
Vi frågar politiker: Är detta tillfredsställande?
Borde inte trötthet, stress och psykisk ohälsa vara tillräckliga anledningar för att införa ett förbud mot ackordbaserad lön inom persontransporter?
Det handlar inte bara om oss chaufförer, det handlar om våra kunder, människor – barn, sjuka och äldre.
Barnet ska åka tryggt till skolan. Chauffören behöver en lön för att klara sig. Vem ska lösa den konflikten, om inte politiker och makthavare tar sitt ansvar och beslutar om rimliga lagar och arbetsförhållanden?
Var går gränsen för att utgöra en fara för trafiksäkerheten? Vi vet att alltför höga stressnivåer påverkar ens prestationsförmåga negativt, även trötthet och psykisk ohälsa ger samma påverkan.
Att bryta mot trafikregler skapar också en trafikfara och vi anser inte att det är okej att göra det, inte ens för att få en bättre lön. Tyvärr är situationen sådan att en del tar till drastiska åtgärder för att överleva ekonomiskt.
Våra politiker måste börja ta ansvar och inte tillåta ackordbaserad lön vid persontransporter.
Taxi för bättre villkor
Michael Estwik, Umeå
Ragnar Malmquist, Örebro
Elisabeth Henriksson, Kristianstad
Ulf Eliasson, Gävle
Iwan Karlsson, Sundsvall
Peter Taleryd, Örnsköldsvik
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
