Alla som har trätt in på arbetsmarknaden bör få rätt till ett grundbelopp. A-kassan bör också få en maxavgift på 150 kronor. Det föreslår TCO i dag, skriver utredaren Mats Essemyr.
I motion 2012/13:A203 till riksdagen skriver Anders Andersson (KD):
”Vi anser…att alla som är arbetslösa och uppfyller grundvillkoren för arbetssökande ska ingå i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och få sin ersättning därifrån.”
Grundvillkoren består i att man är anmäld hos Arbetsförmedlingen, oförhindrad att ta jobb och vill jobba, samt att man söker jobb. Då bör man få a-kassa enligt Anders Andersson. Fast ändå inte. Några rader längre ned skriver han:
”Kristdemokraternas grunduppfattning är… att alla, som arbetar och uppfyller villkoren för försäkringen, också ska omfattas av en arbetslöshetsförsäkring med rätt till inkomstrelaterad ersättning i händelse av arbetslöshet.”
Att Anders Andersson lägger till ett arbetskrav illustrerar såväl brister i insikten om hur a-kassan är reglerad, som ett av dess stora problem. Problemet är att långt över hälften av alla arbetslösa inte får någon a-kassa alls. Endast cirka hundratusen personer får a-kassa, varav cirka tiotusen får grundersättningen på maximalt cirka 7 000 kronor före skatt. Så många som 250 000 till 300 000 arbetslösa tvingas leva på försörjningsstöd eller en välvillig partner.
Dessa människor uppfyller i de flesta fall grundvillkoren och skulle, med Anders Anderssons inledande resonemang, få a-kassa. Men när han därefter lägger till arbetskravet faller dessa personer bort, eftersom de inte har jobbat tidigare eller i tillräcklig omfattning.
Anders Andersson tror som många andra att en obligatorisk a-kassa löser problemet med de som inte får ersättning. Har man en försäkring så får man väl ersättning om något skulle hända? Men inte i a-kassan. Den som inte har jobbat tidigare och alltså inte uppfyller arbetsvillkoret får inga pengar alls om man blir arbetslös. Så enkelt är det. Det ändras inte av att a-kassan blir obligatorisk. Det enda som ändras är att ytterligare en dryg miljon arbetstagare måste börja betala för försäkringen. Utan att veta om de får någon ersättning.
Det står klart att problemet med de många som står utan ersättning måste lösas. Men obligatoriespåret leder in i en återvändsgränd. Görs inget, kvarstår problemen. Gör vi som Anders Andersson inledningsvis föreslår – ger ersättningsrätt till alla som uppfyller grundvillkoren – har vi skapat en medborgarlön utan egentliga krav på motprestation. Det är inte bra.
Det som måste lösas är att vidga den krets av arbetslösa som får ersättning, utan att bryta sönder incitament och kopplingen till arbetslinjen. TCO föreslår i dag att alla som trätt in på arbetsmarknaden får rätt till ett grundbelopp på maximalt 320 kronor per dag. Det är samma princip som i sjukförsäkringen.
Vi menar att den som har haft en arbetsinkomst i tre månader under en ramtid av sex månader, eller en total arbetsinkomst på 8 000 kronor under sex månader, bör anses ha trätt in på arbetsmarknaden. Det blir obligatoriskt för staten att skydda dessa personer upp till en viss ekonomisk nivå.
Arbetslöshetsförsäkringen, som redan i dag är allmän i dess grundläggande del, blir då än mer allmän och täckande utan att bli en medborgarlön. Vill man ha ett bättre inkomstskydd får man bli medlem i en a-kassa. Vi föreslår att avgiften blir maximalt 150 kronor i månaden.
En obligatorisk a-kassa blir onödig med TCO:s förslag. Ett obligatorium är heller inte önskvärt såsom våra trygghetssystem har växt fram. Om politikerna lyssnar seriöst till TCO:s idéer finns här öppningar i ett annars låst politiskt läge.
Mats Essemyr, utredare TCO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
