EU-kommissionens förslag med inskränkningar i strejkrätten ska snart diskuteras av EU:s medlemsländer. Då måste regeringen ha ett svar på frågan: Är det rimligt att företags ekonomiska rättigheter och arbetstagarnas mänskliga rättigheter likställs? Det skriver TCO-företrädare.
I ett försök att komma tillrätta med de problem som EU-domstolen skapade genom domarna i det svenska Laval-målet och Viking Line-målet har EU-kommissionen nyligen presenterat två förslag till ny lagstiftning.
Det ena förslaget är en förordning, känd som Monti II efter sin ursprunglige upphovsman, om hur avvägningar ska göras mellan arbetstagarnas förhandlings- och strejkrätt och företags rätt till fri etablering och fri rörlighet för tjänster.
Det andra förslaget är ett direktiv som anger hur medlemsstaterna ska tillämpa utstationeringsdirektivet. Detta direktiv var tänkt att lösa frågor om villkor för arbetstagare vid gränsöverskridande tjänstehandel men har visat sig ha betänkliga brister, bland annat genom Laval-målet. Direktivförslaget – kallat tillämpningsdirektivet – är vi till skillnad från förordningsförslaget i princip positiva till.
EU-domstolens praxis har med rätta kritiserats, såväl av fackföreningar som av ledande arbetsrättsliga forskare, för de inskränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet som denna innebär.
Att de två viktigaste domarna gällt nordiska länder är inte någon slump – utan beror på att dessa länders starka och väl fungerande partssystem innebär en utmaning för en rättstradition som bygger på lagstiftade minimivillkor. EU-rättens kärna – den inre marknadens ekonomiska friheter – utmanas av nordiska fack som vill förhandla om och träffa kollektivavtal med starkt socialt skydd utifrån arbetslandets traditioner.
TCO har, liksom Europafacket (EFS), varit starkt kritiska till EU:s rättsutveckling. EU-domstolens val att begränsa strejkrätten med hänsyn till den fria rörligheten strider mot grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter utfärdade av FN:s arbetsmarknadsorgan, ILO. ILO:s expertkommitté har redan uttryckt en skarp kritik mot Storbritannien för en otillåten inskränkning av strejkrätten. Samma organ kommer också, efter agerande från TCO och LO, att pröva den svenska Lex Laval.
Men förslaget från EU-kommissionen om en förordning är inte någon lösning. På ett formellt plan skulle det innebära att konflikträtten i gränsöverskridande situationer kommer att regleras genom en EU-lag med direkt effekt i medlemsstaterna. Förslaget upphäver inte nuvarande inskränkningar i konflikträtten efter EU-domstolens domar, som i fallet med Laval och Viking. Inskränkningar som står i strid med internationell rätt och av Sverige ratificerade ILO-konventioner och Europarättens sociala stadga (EKSR). EU ska helt enkelt inte reglera frågor av aktuellt slag. Det är även innebörden av EU:s grundläggande fördrag.
Vidare föreslås att en uttrycklig proportionalitetsprincip skall tillämpas i svenska domstolar vid prövning av om en konfliktåtgärd är tillämplig. En sådan subjektiv rättsregel är totalt främmande för svensk arbetsrätt (och ILO-rätt) och får negativa effekter för den svenska modellens förutsägbarhet. I Sverige råder i princip konfliktförbud när kollektivavtal är träffat och motsatsvis stor ömsesidig rätt att vidta konfliktåtgärder när så inte är fallet. En modell som leder till få konflikter i ett europeiskt perspektiv och stort ansvarstagande från parterna.
En bättre lösning än den föreslagna Monti II-förordningen vore att genom en ändring av EU-fördraget införa ett socialt protokoll som en gång för alla slår fast att arbetstagarnas mänskliga rättigheter i form av förening-, förhandlings- och strejkrätt går före företagens ekonomiska friheter.
Den 16 april ska förslagen upp i en rådsarbetsgrupp där EU:s medlemsländer ska utbyta synpunkter. Redan då måste den svenska regeringen kunna svara på en grundläggande fråga: Är det rimligt att företags ekonomiska rättigheter och arbetstagarnas mänskliga rättigheter likställs? Svaret på den frågan måste bli nej. Sveriges företrädare i rådet måste därför säga nej till Monti II-förordningen. de svenska företrädarna måste också, inom ramen för rådsarbetet och i dialog med bland annat Europaparlamentet, förbättra direktivförslaget. Det kravet kommer TCO att framföra vid ett samrådsmöte med arbetsmarknadens parter på arbetsmarknadsdepartementet idag.
Ingemar Hamskär, senior juridisk rådgivare till TCOs ordförande
Samuel Engblom, chefsjurist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
