Rätt utformade kan allmängiltigförklarade kollektivavtal vara en väg att stärka facket och stödja seriösa arbetsgivare, skriver Jaan Kolk, Teaterförbundet.
I boken ”Stoppa Skitlivet, strategier mot osäkra anlitandeformer”, är ett av förslagen att öppna för allmängiltigförklarade kollektivavtal i vissa branscher.
Detta är något som under lång tid förkastats av flertalet fackliga företrädare. Men rätt utformade kan de vara en väg att stärka facket, stödja seriösa arbetsgivare och utveckla den svenska modellen.
Allmängiltigförklarade kollektivavtal förknippas ofta med kontinentala modeller från länder med låg facklig organisationsgrad, konkurrerande fackförbund och där staten därigenom också får ett inflytande över avtalens innehåll. Men det finns andra och mer positiva förebilder i våra nordiska grannländer.
I Finland kan ett avtal allmängiltigförklaras i de fall kollektivavtalen redan täcker en majoritet av arbetsgivarna. Avtalet blir då en lag som gäller för hela branschen. Staten har inget inflytande över avtalets innehåll utan träder in först när det finns ett avtal mellan parterna. En likartad ordning finns för vissa branscher i Norge.
Behovet av ett sådant instrument finns framför allt inom branscher som präglas av tidsbegränsade anställningar, många arbetsgivare som står utanför arbetsgivarorganisationerna och där det också finns utländska aktörer. Inom LO är det därför naturligt att det är Transport som driver detta medan det inom TCO är Teaterförbundet som aktualiserat frågan.
Den verklighet som Teaterförbundet har att hantera inom bland annat den kommersiella scenkonsten och inom film/tv är en arbetsmarknad där det inte förkommer några tillsvidareanställningar och där endast ett fåtal arbetsgivare är anslutna till de arbetsgivarorganisationer som vi tecknar kollektivavtal med. Trots detta har Teaterförbundet en god kollektivavtalstäckning.
Men det innebär samtidigt att vi får lägga ner en stor del av vårt fackliga arbete på att söka upp och övertyga olika arbetsgivare om att de måste teckna så kallade hängavtal med förbundet. På privatteaterområdet har vi ett 50-tal hängavtal och för film/tv runt 150. Det är också lätt för arbetsgivarna att kringgå kollektivavtal genom att starta projekt i nybildade bolag med ett eget organisationsnummer.
Även om ett begränsat antal arbetsgivare ställer sig utanför kollektivavtalen kan det innebära stora påfrestningar. Ett exempel är den sju veckor långa konflikt som Teaterförbundet för några månader sedan hade med två företag som arbetar med dubbning för film och tv. En huvudfråga blev att ett mindre företag i branschen saknade kollektivavtal. Trots att Teaterförbundet hade en kollektivavtalstäckning på mer än 90 procent av marknaden så var de stora företagen rädda för att bli utkonkurrerade av det företag som inte tecknat avtal.
Frågan om allmängiltigförklarade kollektivavtal blir därigenom en fråga om att skapa konkurrensneutralitet. Oavsett om det gäller transportbranschen eller scen- och filmområdet ska arbetsgivarna inte kunna underbjuda varandra genom att dumpa villkoren för de yrkesverksamma.
Att genom lagstiftning utvidga tillämpningen av representativa kollektivavtal förändrar inte behovet av starka fackliga organisationer. Tvärtom är de en förutsättning för en allmängiltigförklaring enligt finsk modell.
Däremot skulle innebära ett stöd för de fackliga organisationer som inte har förmånen att verka på en arbetsmarknad som präglas av tillsvidareanställningar och stora företag och arbetsgivare.
Därigenom blir det också ett bidrag till att både upprätthålla och utveckla vår arbetsmarknadsmodell så att den fungerar över hela den svenska arbetsmarknaden.
Jaan Kolk, förbundsdirektör i Teaterförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
